Etikett: London

Alla vägar bär till…?

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag har lugnat ner mig efter dagens bilhistoria.

Istället låg jag i soffan och lyssnade på PiNK och kom på att jag inte har den blekaste aning om hur SOLNA ser ut… Å ord som: PENDELTÅG känns inte alls bra måste jag säga! Jag kan Arlanda Express -Det är enkelt… Men till Solna?! Pendeltåg? Kommer bli dramatiskt känner jag på mig.

Har därför studerat kartan -Jepp så förbereder jag mig mentalt på min resa mot nya möjligheter. Å blir det här med pendeln för svårt tar jag en taxi -SÅ får det bli!

Sedan tänker jag att jag faktiskt tagit mig från Umeå till Calais via Stockholm, London, Dover och färja över till Calais… Så hur svårt kan det vara på en flygplats. Ser dessutom skumt nog fram mot att få tillbringa en stund på Arlanda. Älskar att sitta och titta på människor i farten!

Å nu när jag ändå tänker på saken känner jag hur mycket jag vill åka till min bror, svägerska och mina nevöer också! Jag ska genast undersöka mina möjligheter att få åka dit och hälsa på och andas alpluft. Sedan talade jag ju med Fröken P och vi kom fram till att vi borde göra en resa i sommar – En weekend i alla fall. Hon är sjuksköterska och kan ju alltid dra runt på mig om levern kommer på att den skall trilskas.

Blir ett bra år 2014… Jag känner det ner i hårrötterna att… This is iT!

//a

överdos av vidrigheter…

Av , , Bli först att kommentera 5

 Igår kändes det som att jag fick nog av nyheter.

Kollade på nyheter runt 19:30 och lyssnade på vad som sades om fynden av kroppsdelar i Boden. Fruktansvärt!

Sedan lämnade jag tv:n på när jag började pyssla med mina blommor och annat. Efterlyst drog igång varpå fallet i Boden upprepades, samt mera information om vad som krävs för att genomföra en styckning… USCH! -Behöver jag höra sådant? Behöver jag ens den informationen? Jag tror jag begriper helt själv att det är allt annat än normalt beteende (även för en mördare!). 

Slog av tv:n för att göra några saker på datorn. Kollar nyheter via internet och nås av informationen, bilder och allehanda rapporter från dådet i London… Mera köttyxor och knivar… NOG. 

Då slog jag av!

Faktiskt… Där valde jag själv vad jag ville göra av min tid och jag ville inte läsa eller höra mer detaljer kring dessa vidrigheter.

//a

 

 

 

Nu e det jul igen?

Av , , Bli först att kommentera 7

 Igår såg jag en annons som fick mig att undra om det var feltrycksnisse som var i farten…

Vid midsommar brukar ju somliga människor kunna kläcka ur sig munterheter som ”-Nu är det bara 6 månader kvar tills jul” eller ”-Jaha… nu vänder det..” Då brukar jag bli trött! 

Här var det i allafall ÖB som i sitt reklamblad… 29 APRIL kastade fram tävligen ”Häng med mig på julshopping i London”. Tillåt mig kräkas… Eller tillåt mig i allafall fira valborg först.. Å första maj… Ja å en hel del annat innan jag ens måste ta in ordet JUL igen!

//a

Carolina Klüft…

Av , , Bli först att kommentera 9

När jag var gravid såg jag Carolina Klüft "in action" för första gången. När sonen var nyfödd deltog Klüft i OS i Athen 2004. Jag minns att jag satt i soffan och ammade och grät. Jag grät och grät för jag tyckte att hon var helt enastående. Jag var så grymt imponerad av henne och vad hon än gjorde så rördes jag djupt av respekt och beundran. 

Jag minns att jag gick på stan och såg en reklampelare. Det var reklam för Reebok och det var Carolina som stod modell. Jajjemen mitt på stan drog jag igång vattenkanonerna och började böla rakt ut… "-Hon är ju såååå duktig" tjöt jag.

Igår gick dokumentären om Carolina Klüft på SVT. Jag har sett den nu via SVT Play. Jag lipar fortfarande hejdlöst och jag kan ännu inte riktigt få ihop i mitt huvud exakt VAD det är som triggar den reaktionen.

Hennes karriär har varit helt otrolig. Hur hon, så UNG, vann ALLT som går att vinna. Å allt hon gjorde var "bara roligt". Att i denna dokumentär få ta del av hennes vånda för att övergå till längdhopp, hennes skador och rehabilitering var riktigt intressant och bevisar att mina tårar varit helt okej.. hon är fantastisk. Å hon ville icket ge upp!

Inför sommaren 2012 var hon var åter i sitt livs form och skulle testa att kvala inför OS, men när hon skall pröva att hoppa inser hon att det ena benet ÄR slut. Det går inte och det blir inget OS för henne i London. I dokumentären visas en sekvens hemifrån Carolina när hon sitter och ser på OS. och får veta att kvalet för att gå till final i längdhopp för kvinnor hade varit 6.40, ett resultat hon själv haft sedan hon var 17 år…

Då började jag gråta. Att se henne så förtvivlad. Så snubblande nära att kunna ha varit "där"!  Å det är väl kanske just det som är grejen med Carolina Klüft -att trots sina smått övermänskliga resultat känns hon så innerligt human. 

Hennes sista insats i stafetten i höstas… när publiken står upp när hon springer sitt allra sista varv… japp.. då var då jag igång i soffan igen. 

Tror jag får leta upp vätskeersättning här, och näsdukar! Carolina Klüft är min absoluta hjälte! Fan vilken enastående idrottskvinna och vilken fantastisk inspiration hon ÄR!

//a