Yes, jag har just borstat tänderna! För att kliva upp eller gå i säng låter jag vara osagt.

Den här allergin & astman som gäckat, däckat och typ kvävt mig de senaste två veckorna  har fått sig en rejäl motattack. Besökte primärvårdsjouren och fick inhalera dubbla dekokter och därefter fick jag en rejäl dos kortison för att bryta histaminkaoset i kroppen.

Andningen känns så där nu men ögonen är som uppspärrade pingisbollar av kortisonet.

Runt 02 kollade jag instruktionerna till min nya smörgåsgrill, och sedan har jag löst korsord och sett Downton Abby (som jag inte sett förr!).

Ytterst bisarr känsla när den fysiska kroppen är helt slut efter de senaste veckornas inre påfrestning och sedan får man läkemedel som gör en som Snurresprätt (dock utan att kunna vara ute och ränna!). Puffar luftrörsvidgande för att hålla öppet och önskar typ en stekpanna i huvudet för väldigt välbehövlig sömn.

Dock har en god vän redan skrattat gott och konstaterat att jag kommer vara ”hög” dom kommande dagarna eftersom jag måste fortsätta med kortisonet några dagar i väntan på att dom ”mildare” sakerna börjar ge full effekt -Hilfe!

Funderar på om jag skall sitta uppe och vänta på Tarzan som lovat att åka på Apoteket 07.00 för att hämta ut den långa listan på nya preparat i kampen mot björkpollen?!

Jag har liksom aldrig fattat att pollenbomben inte är något högst tillfälligt övergående a’la någon dag, det blev lite desperat känsla när läkaren informerade mig att det kunde röra sig om ett par veckor till!! Jag har varit utomhus så otroligt lite de senaste 14 dagarna att jag börjar känna mig som en vampyr-wannabe.

Det braiga är i alla fall att det känns som att huvudet och slemhinnorna börjar svälla av efter hästkuren kortison och att jag inom några dagar faktiskt skall kunna röra mig utomhus utan att halsen liksom snörps åt. Detta är onekligen en ny erfarenhet!

Jag har ju en sjukt stor och skön säng, skall nog ta och ge mig på att snurra runt lite och hoppas på vila, this is snudd på madness!

//a