För några år sedan när sonen var i gung-åldern kom ett nytt koncept på tapeten. Man talade om att barn hamnade i mobilskuggan av sina föräldrar. Föräldrar hängde i lekplatsen fysiskt men var någon annanstans i tanken pga mobiltelefoner, sms, mms etc.

Idag lever i alla mer eller mindre i mobilskugga.

Skulle möta en vän som gick förbi mig, han var djupt försjunken i sin iPhone. Spelandes på någon app. Mitt i maten kan mobiler halas fram för att googla något som diskuteras. Mitt i en film skall det besvaras mail, det pingar och bingar i dessa manicker. Å jag undrar…. är det vettigt? Jag börjar bli galen på dessa telefoner som följer med från arla till särla.

Min iPhone väcker mig och den underhåller mig när jag skall sova. Insåg detta med förskräckelse och har därför proaktiv infört korsord igen på kvällen.

//a