Det börjar kännas som tid för mig att explodera -Denna gång på ett bra sätt!

Idag skulle jag ha träffat mina vänner (som jag så innerligt behöver, saknar och längtar efter) men så kom vi ju på det här med covid-19!!! Kan det bara vara över snart? Å hur går det med vaccinationerna? Å hur ligger det till med vaccinen per ce? Får man blodproppar eller? Och hur många doser har vi här i länet? Känns som ytterst få och väldigt dumt om fler doser måste kaseras för att man glömmer att ställa in leveransen i kylskåpet! Och på tal om vaccinering, vem är egentligen näst på tur? Hur ser prioriteringsordningen ut? Det är så rörigt, försöker läsa men ger upp. Vänta på BREV har jag förstått som det enda klara budskapet. I alla fall, har investerat i ett svart munskydd som jag kan gömma engångsmunskyddet BAKOM! Jag är så less på covid-19, jag är så trött på människor som skiter i riktlinjerna, jag är så less på dubbla budskap! Fick rapport av sonen att folk de facto inte ens har munskydd i lokaltrafiken. Håll avstånd, håll ut. Nu får det vara nog! Beundrar vårdpersonalen som får slita som djur i sin skyddsutrustning, vilka hjältar som säkert skulle uppskatta om alla orkade hålla ut lite till för det verkar onekligen trångt på alla sätt och vis inom vården.

Ja, å sedan har jag beställt garn och nu är det kris (i-landsproblem i covidtider), men leveransen landar ju aldrig i Umeå!!! Jag har 64 mormorsrutor som skall produceras med svart kant så jag behöver ha hit det svarta garnet! Pronto, för dom få nystan som fanns på Coop har jag redan köpt och virkat upp! 96 rutor är redan klara och monterade. Det jag är mest nöjd över med mitt projekt är att ingen ruta är den andra lik. Har diskuterat detta med min vän som också virkar -Huruvida detta är positivt eller väldigt, väldigt rörigt. Men jag tänker att mormorsrutor skall ju göras av restgarner så då borde det ju inte hållas inom några ramar. Nu blir det svarta ”ramar” på mina rutor så någon form av enhetlighet finns ju trots allt.

Sedan har jag faktiskt anmält mig till en kurs på universitetet i höst och jag hoppas jag kommer in, skulle vara riktigt roligt! Just det, jag snickrar också på mitt CV. Börjar klara av saker utan ångestpåslag och utan att börja stamma. Kunde till exempel öppna ett brev från Skattemyndigheten utan att flippa ur -Det låter så banalt men de som sett mig under dessa månader förstår vilka framsteg jag faktiskt gör.

Har oerhört svårt med krav ännu men börjar känna mig redo för livet -Tror mycket beror på de vänner som ringt och som jag pratat med senaste veckan! Att få prata och skratta, höra deras pepp och lyckönskningar åt mina små steg framåt.

Mer internethandel -Min tisha har kommit!! Symbolen heter ”Vägvisaren” Tyckte det passade utmärkt nu när jag börjar ta ut helt nya riktningar. Önskar att garnet kunde komma med samma hastighet som butiken Viking lyckades leverera tröjorna.

Vägvisaren känns tryggt att ha eftersom jag runt jultid tvivlade skarpt på min egen inre kompass men någonstans känns det som att kompassnålen åter börjar stabiliseras och att många vägar känns möjliga, öppna. Jag är ödmjuk för jag vet att denna bearbetning går uppochner. Bra och dåliga dagar men dom bra börjar vara flera vilket gör dom dåliga lättare att förstå och hantera.

Med detta konstaterat och dessa allehanda ämnen dryftade skall jag återgå till mitt privata skrivande. Min dokumentation av det jag upplevt och bearbetningen sväller och jag får stanna upp mellan varven för att andas… det är nog därför det där garnet faktiskt behövs i min värld just nu!

//a