Jag kan uppleva en sådan sak som att iNTE råka ”låsa-radera-spärra-återställning-till-fabriksinställningar” på arbetsmobil som en ytterst angelägen potatis. Alltså, jag har en jättefin Sony Xperia -nånting kopplat till ett uppdrag som rör sociala medier. Den har faktiskt varit avstängd sedan i APRiL (och jag fick den i JANUARi!!! Vill bara göra det tydligt att den inte varit min så länge!!) men idag var läget snudd på urakut och det skulle fotas. Alltså skulle den igång.

Laddat den hade jag, men så var det ju det här med PiN-koden. Väl medveten om mina begränsningar hade jag det uppskrivet på en lapp. Rakt av, utan omskrivningar, utan avancerade chiffersystem etc. Jag tryckte in koden och NÄE det var fel… Testade igen.. Nixpix den släppte inte alls in mig i någon telefon. När jag gjort sådär några gånger kom ett meddelande upp att jag nu hade grejat FYRA gånger och efter ytterligare FYRA försök skulle hela skiten låsas. Inte bara det, allt innehåll skulle raderas och den skulle återställas till fabriksinställningar.

Då tyckte jag det hela blev olustigt.

Så jag gjorde som strutsen. Jag stängde av den helt enkelt och tänkte att problemet kunde få ligga till sig lite.

Ja, sedan kom ju den här insikten om HALLEN. Det har roddats mellanmål och sonen och hans polare har hållit på goat:a. Då kom jag på att jag skulle sätta igång och fota det jag skulle -DÅ kom jag ihåg problemet som låg som en tickande bomb i min väska. Då var det läge att ta tag i saken på allvar!

Innan jag drog igång slet jag fram alla papper, kort och annat ”bra-att-ha” när man skall göra sådana där manövrar. Jag slet till och med fram anteckningar från dagen i JANUARi, för jag tänkte att jag kanske hade skrivit upp några bra ”kom-i-håg” saker när det gällde just Xperian. Det hade jag inte. Jag hade tydligen höga tankar om mig själv på den tiden!

När jag tryckt TRE gånger och nekats inträde i min telefon kände jag frustrationen växa. Jag började kolla telia.se men skiten är ju kopplad till företag och jag misstänker att företaget inte skulle uppskatta om JAG fixar en liten användare med DET organisationsnumret! Alltså gjorde jag mig redo för att börja ringa telia kundtjänst eftersom jag var relativt säker på att det var läge för PUK-koden.

Sedan slog det mig i samma veva att det kanske inte var själva SIM-pin:en som efterfrågades. KANSKE kunde det vara så att jag faktiskt lagt in ett slags telefonlås på eländet?! Kunde det vara så att hon som satt bredvid mig i januari sade typ ”Skriv in 0 0 0 0”. Det sista försöket gick hem och plötsligt var telefonen öppen för kommunikation….

Någonstans där kom sonens polare till mig (där jag satt och såg stirrig ut) och undrade vad klockan var. e.g.e.n.t.l.i.g.e.n

En snabb blick på klockan gjorde det väldigt klart för mig varför jag fått frågan.

”-Öhum, är ni hungriga?!” frågade jag

”-Mmmmm vrÅlhungrig…” svarade han med och skrattade.

Middagen flög fram och vi fick en trevlig stund runt runda bordet…

Så här nära ögat har jag nog aldrig varit -Jag skall ALDRiG stänga av den igen och jag loggar in och ut var 15:e minut just nu för att försöka komma ihåg hur jag skall göra och ViLKEN kod som efterfrågas!

Älskade vardag… Försov mig förra veckan, sömnlös häromnatten, hår bortom all räddning, nu nästan spärrat, låst OCH raderat hela tjänstemobilen….

Jag hade glömt hur utmanande vardagen kan vara i sin enkelhet 🙂

//a