Etikett: poliser

No Bullerby-Hills…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Igår vid sänggång frågade sonen mig.. "-Mamma, har du hört att man hittat en pistol?! Utanför ett dagis?!? HÄR?!?!" 

Oron lyste ur hans ögon. Bara att koppla på pedagogiken och lyssna på vad han var rädd för. Han hade frågor. Vem har tappat den? Varför? Hur hamnade den där? Vem rår om den? Är inte pistoler förbjuden? Men varför utanför ett dagis?! Vad hade dom tänkt?

Började nysta i hans frågor med att jag faktiskt inte har alla svar på hans frågor men visst finns det fler vapen i samhället än dom polisen har. Alla följer inte dom lagar som finns och ja.. det är brottsligt. 

Då fick jag en svår fråga… "-Men det finns väl inga dumma människor HÄR? I Sverige?!" Mitt svar kom lika spontant som undvikande "-Nääeee…" å i samma ögonblick det slank ur mig kände jag att det inte var ett okej svar att ge ett barn. Så jag ändrade mig och sa "-Eller jo, det finns faktiskt det… Det finns överallt…"

-Men VAD ska någon ha en pistol till??!!! undrade han med stora ögon "-Vad tror Du att dom skall ha pistolen till" kontrade jag med… Han konstaterade att det måste vara till jakt. För jägare måste ju vara dom enda som kan tänkas ha vapen. Å egentligen är pistol inte det bästa jaktvapnet utan en pilbåge, ty så är det i Minecraft. Hans oroliga tankar lugnades av hans eget resonemang. Jag gick inte in på andra alternativ utan lyssnade på honom. Därefter var frågestunden över.

Jag tror inte på att skrämma barn eller mata dom fulla med fakta dom inte kan hantera. Jag tror på att barn skall behandlas med respekt och att man skall lyssna och ta deras rädslor och deras oro på allvar. Barn förtjänar ärlighet på den nivå dom kan hantera det. 

Vi lever inte i Bullerbyn där alla har rosiga kinder och är vänner och på något sätt är det så sorgligt när man ser barnen ta till sig den insikten, där perspektiven växer, när världen blir större än bara hemmet. Där inte alla människor inte bara vill gott… 

Livet lär oss hela tiden och det börjar sjukt tidigt…

//a

Mellan brus och tystnad….

Av , , 4 kommentarer 7

Livet är en ketchupflaska mellan varven. Det händer mycket och jag hänger bara med. MEN jag hinner inte med mina egna tankar. Jag vet ju att jag har några "där ute" som läser min blogg och någon har kommenterat att det nu var länge sedan jag skrev. Ja, det blir så ibland. Ibland får jag vara tyst och bara vara där jag jag behövs istället.

Har ju tänkt skriva om poliser och väktare, om Hurricane och skön ansiktsrelax på hud.nu… Istället har jag varit nära mina vänner som behövt prata. Jag har firat pappa gummi-tarzan och jag har jobbat. Det har varit möten sent på kvällarna och fritidsverksamhet för glada barn hemma. Allt sånt som är livet. Allt sånt som jag älskar. 

Jag är ju (å jag citerar) satan så komplicerad. Därför ser jag framemot att göra ett besök i ensamheten. När mycket händer och när det är människor runt mig hela tiden behöver jag få tid ENSAM med mig själv. Det är DÅ jag skriver. Kommer aldrig kunna kräkas fram inlägg bara för att… Det är poänglöst för MiG.

Läste en gång en intervju med Malin Berghagen där hon sa något i stil med att "det är i tystnad/stillhet själen hinner ikapp" -Jag förstår exakt vad hon menar -Gör du?Detta var min microstund i ensamhet och tystnad, nu väntar en lång arbetsdag/kväll ute i bruset

//a