Gagnam style! Denna låt med PSY. Den hörs om och om och om igen i mitt vardagsrum. På hög volym. Dunk dunk dunka dunka. Den tilltalar sonen och hans kompis. Dom diggar, hoppar upp å showar, dom skrattar och dom tycker låten är ROLIG.

Min tanke går till min far. Jag kommer ihåg vid något tillfälle när jag var i 18-års åldern och gapade att han skulle dra upp ljudet i bilen för det var någon dancelåt som jag gillade. Han höll hårt om ratten. Min far gillar musik. Men den där musiken gick på hans nerver. Han förklarade därför att han icket ville höra den där musiken i bilen. Vaddårå? undrade jag.

”-Därför jag får armsvett av det där” svarade han lugnt och klockrent.

Tillbaka till Gangnam style. När den rullade igång för femte eller sjätte gången i vardagsrummet och jag stod i köket och hackade grönsaker till middagen fick jag en sådan innerlig förståelse för vad min far menade! Jag älskar musik och jag kan själv lyssna om och om igen på samma låt…. Då jag blir smått förtrollad av texterna…. Men Gangnam style…. Hur rolig den än mår vara får mig att vilja ha en deo under varje armhåla när den går på repeat!

//a