När jag besökte bror i alpernas vackra land -Helvetica- konstaterade jag att deras hem är…lugnt! Det är fridfullt. Det är… flödande, rent och ljust. Det finns inget "tjafs" som ligger å skräpar och stör, inga gardiner som snor ljuset och samlar damm. Jag antar att det är just det som är feng-shui i hemmet.

En kväll började vi prata om att hamstra på sig saker. Det är ingen bra idé. Det är bara drygt att hantera. Både mentalt och fysiskt. Dom började båda fnissa och frågade om jag visste hur många smörknivar mina päron äger. Jag hade ingen aning. Svaret var 17 stycken! Dom fnissade och undrade vad dom skulle göra med 17 smörknivar. Jag fnissade också och tyckte det var stolligt.

Igår när jag skulle göra iordning en smörgås åt min son drog jag ut kökslådan. Tittade i facket för smörknivar… Den var ganska rejält full. Massor med olika färger och former. Då kom jag att tänka på det där talet 17. Jag kollade diskmaskinen, sedan började jag räkna mina egna smörknivar. Jag ägde 11 stycken var av fyra av dessa är så fula att dom stör mig varje gång dom åker fram. Utan att blinka kastade jag bort dessa fyra.

Därefter gick jag vidare till skåpet med mina muggar. Hur många behöver man egentligen? Där längst bak stod sex muggar från IKEA som jag ALDRIG använder. Dom är fula, repiga, gammla och skruttiga. Dom åkte också.

Då jag fortfarande är aningen klen står julen orörd i förrådet. DÄR är nästa rensningsobjekt. Förra året reducerade jag ner mina FEM lådor julpynt till TRE. Var av en är sonens egna tomtar och bollar. Jag tänkte köra seriös feng-shui i dom lådorna på nyårsdagen när julen skall ut… Då är jag minst sentimental!

Tills dess konstaterar jag att det inte var TRE, inte SJU, inte olyckstalet 13 eller ens 18 som var mitt magiska nummer. Det var udda nog 11 jädra fula smörknivar!

//a