Etikett: våld i nära relationer

Stealth….

Av , , 6 kommentarer 20

Jag vet inte om jag skall se mitt hem som en vuxenvariant av ”inte nudda golv” eller som en inomhusvariant av Toughest! Helt klart är att det är ett projekt att ta sig fram, att ta sig till toaletten, att hitta handskar, att komma åt byxorna, att komma in i frysen, ja kort och gott… det är ett sjukligt pussel som pågår. Jag rent känner magsyran spruta, för det stressar mig och min reaktion blir att jag bara vill sova! Moment 22. Jag får kloka råd från alla att ” vara snäll mot mig själv” och ”låta allt ta tid” -Mmmmm  jag hör! Men jag gör ryck, sedan får jag gå ut och gå i regnet för att komma bort ett tag. Eller varför inte göra akututryckningar till Ikea och testa på att gå varuhuset MOT strömmen för att enbart konstatera att avdelningen man skall åt (på övre plan) banne mig ligger i mitten! Var i alla fall en ny väg att testa. Numera KAN jag Ikea! Av någon anledning känner jag mig trygg där. Släpp in mig på stora coop och jag är fullständigt vansinnig av röran och kaoset (jo, jag vet att det byggs om men jag hittar inget!). Där inne får jag panik!

Allt går över -Det tar bara tid som Lars Lerin sade som julvärd i SVT.

Tidigt i våras var jag och morsan på en affär, det KAN ha varit Ica och jag såg en liten hare. Jag har inga tydliga minnen av årets första 5 månader men jag tror det handlade om någon form av påskpynt och därav fanns denna lilla kreation på affären. Jag föll handlöst och frågade faktiskt om jag kunde få den. Jag hade inte egna pengar då men kände så starkt för den lilla haren.

Den har jag haft med mig sedan dess. Jag har ofta suttit och tittat på den. När jag torkat mitt hår har jag tittat på den lilla lilla haren och jag har inte riktigt förstått vad jag sett men det har varit NÅGOT med den som slagit an något i mig. När jag sedan flyttade ut i skogen har jag haft förmånen att se harar live nästan varje dag. Stora och små ungar. Otaliga gånger har jag kommit och gått och sett en hare sitta som förstelnad, blixtstilla med öronen på helpejling. Jag kommer ihåg en gång när jag kom med bilen och såg en hare som satt som ett ljus och bara stirrade. Jag har känt att dom är lite korkade, dumma som bara sitter där och låssas vara osynliga.

Hararna i skogen ger glädje för det är så roligt att se dem sitta uppkäftigt i pallkragen och mumsa i sig jordgubbsblommor, penséer, lugnt och metodiskt. Dom har sprungit gjort sina krumhopp och löpt längst diken och vägar. Det är fascinerande att ta sig tid att faktiskt titta på deras beteende.

Min lilla hare är nu på plats vid min säng, tillsammans med en näverstjärna som min farmor Karin gjort.

Plötsligt en dag förstod jag vad det är den lilla haren och jag har gemensamt.

Det jag ser i den lilla haren och i harars beteende är att dom ”fryser” i en potentiell hotfull situation och det är exakt så jag fått hantera den vrede som dagligen exploderade runt mig. Människan har olika stressresponser, vi kan flight-or-fight (fly eller fäkta) vilket innebär att man DRAR, avlägsnar sig från en hotfull situation, man kan slåss för att försvara sig. Vi människor kan också freeze (frysa) i en situation. När man talar om våld i nära relationer finns det dom som även talar om fawn där den utsatte anpassar sig, är tillmötesgående för att lugna situationen. Det jag ofta talat om är att jag fått sitta still, hålla käften och lyssna jävligt noga, vilket inneburit att jag suttit rakt upp och ner på en stol och bara låtit utövaren gå loss, gå i gång, få sina synålsögon, gå in i sitt mörker, varva upp, höja rösten, vifta med fingret och bara vräka ur sig allt om mitt örloggsmörker, hur jag skulle tänka, tycka och göra för att fortsätta vara hen till lags. Försökte jag försvara mig genom ord -Höjdes rösten och vreden ökades/vreds upp (det hände att saker flög, till exempel fick jag ett par kalsonger kastade rakt i ansiktet vid ett tillfälle när han ansåg att jag använt FEL ord). Fly kunde jag inte för vart skulle jag ta vägen? Min stressreaktion blev således att frysa i traumat, lämna kroppen. Det blev också att använda Fawn av ren och skär rädsla. Att jag frös har varit svårt att förstå, då jag alltid varit handlingskraftig, handlat adekvat i ”skarpa situationer”. Jag har kunnat hantera olyckor, folk som skadats, fallit ihop, jag har varit rationell och redo med HLR.

I detta blev jag svag tänkte jag. Jo, jag blev nedbruten men jag var smart. Jag avläste situationen, förstod faran och gjorde ett adekvat val hur jag skulle hantera det. Jag lever idag, jag är oskadad fysiskt. Men dom trauman jag utsatts för har satt sina spår. Jag är en ny kaliber.

Jag  läste faktiskt på om harar för att förstå deras beteende att sitta stilla -Det gjorde mig fascinerad om något. En hare som sitter eller ligger stilla utsöndrar ingen vittring. Harar har ögon som ligger rätt långt ute på skallen, vilket gör att dom även kan se bakåt. Man tror även att harar som jagas av ett drev kan ”stänga av” sin vittring när dom ”skjuter iväg” med bakbenen och dess kraftiga lårmuskler. Detta har inte gått att bevisa vetenskapligt men många jägare vittnar tydligen om just detta fenomen. En hare kan löpa i upp till 70km/h under en kortare sträcka och genom att göra dessa skutt och skjuta iväg kan dom således skaka av sig drevet. Sedan ligger dom lågt -Stealthmode DeLux!

Djur må verka besynnerliga men jag kände djup respekt när jag läste om denna förmåga att stänga av vittringen för att undkomma ett rovdjur.

Däri ligger likheten mellan mig och den lilla haren.

//a

 

A revolutionary act…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag är den sista som behöver påminna någon om historiens otaliga revolutioner. Där förtryckta människor vågat höja sina röster. Jag är den sista som behöver påminna om alla människorättsaktivister som dödats, fängslats, förföljts för att dom vågade säga vad dom såg. Martin Luther King, Jr. sade ”The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people.”

Ingen som vågat tala om det som man egentligen skall hålla käften om har någonsin varit offer, det är starka människor som faktiskt går mot strömmen. Som vågar gå emot det som alla andra bara tiger om. Modiga som står upp för orättvisor. För att lyfta fram, sprida kunskap. För att hjälpa andra. För att förändra något som är så in i grunden fel och skadat. För oavsett vad det handlar om så börjar allt med röster -Röster som höjs, som vågar säga att nu är det fan nog!

Boken ”Vi bryter tystnaden” , alla kvinnor och män som ger röst åt det våld de utsatts för i nära relationer, är ett steg att lyfta fram ett faktiskt samhällsproblem i ljuset. Lagändringar är det viktigaste av allt, och från och med 1 juli stärktes skyddet för barn som brottsoffer, det är numera straffbart att låta barn bevittna våld i hemmet! Det är förändring i rätt riktning för det är en viktig indikation på att våld i nära relationer får rättsliga konsekvenser.

Å självklart följer trollen med i detta träsk. Kvinnor och män som vittnar om sitt våld skall hålla käften, vara tysta och om inte annat skämmas för att de vågar yppa något om det otänkbara. Vart är vittnena vårlar några, som att att våldsverkare vore dumma i huvet och gjorde något synligt i dagsljus! Som att någon runt dessa människor ens reagerar på det sjuka, när normaliseringsprocessen vävt in alla i en vardag som kanske är kantade av ”tjafs” men i andras ögon handlar det om våld?! En människa som mördats är fortfarande mördad även om det inte fanns något vittne till handlingen. Det är idioti att ens gå in i dessa diskussioner men det hör till. Dessa kvinnor och män ifrågasätts, misstänkliggörs, stämplas som psyksjuka (jävligt märkligt att så många psyksjuka kvinnor/män tycks flockas just en och samma man/kvinna) -Detta ingår i våldet. Det ingår i manipulationen av omgivningen. Det följer textboken och det är därför kunskap är så oerhört viktigt. I detta fall är ignorans och okunnighet så smärtsamt tydligt. Det är pinsamt, obildat och det är i sanning tragiskt. Kunskapsbristen måste åtgärdas och det måste börja tidigt.

Jag har fått ett oerhört fint gensvar på min epilog, där många känner min kraft och önskan, mitt driv och min tro på framtiden. De förstår poängen, att belysa något som är så oerhört vanligt, så oerhört destruktivt men att ändå vända det hela till något gott -Att vinna hela livet. Lämna träsket, kliva upp ur källaren och faktiskt våga öppna käften.

Jag fick en kommentar på en ljudfil från Amy som talade om just dessa saker, att genom historien har några vågat stiga fram och tala om något som bara skulle tystas ner, hon beskrev min epilog med följande ord -It is a revolutionary act”.

Nu skall jag svettas vidare i denna tropicalkokosnötvärme. 32 grader i skuggan och utrotningen av lupiner fortgår.

Är så sjukt nöjd, över mitt lilla liv!

//a

Secret Hope…

Av , , 2 kommentarer 21

Söndag den 27 juni, 2021 -Midnatt!

Bild: Epilogen Podcast

Om du misstänker att någon i din närhet far illa i en relation -Lyssna på min epilog @epilogenpodcast! Den publiceras i natt. Den är lång, den är informativ. Psykiskmisshandel, manipulation, kontroll, isolering -Lyssna och LÄR! Och tala om saken, diskutera det. Fråga om något är oklart. LÄR! Kunskap är enda sättet att slippa hamna i detta nät som bara leder till mörker.

Om du talar i telefon med någon som du misstänker är inne i en osund relation -Ställ Ja & Nej frågor, utgå från att samtalet är ”överhört”.

Om någon du känner ändrar sitt sätt, ”försvinner” -Var tydlig med att du ser vad som händer och att du finns där om hen behöver hjälp

En förövare kommer aldrig presentera sig som sådan, utan i stället möter man en oerhört charmig, klok, vettig och härlig människa. När masken trillar av är kontrollen och isoleringen redan ett faktum. Jag har läst, lyssnat och pratat med andra som varit utsatta för samma sak, och det är som att det finns en manual i XXX antal steg som en förövare följer för att få en människa dit hen vill. Det är samma tillvägagångssätt, samma modus operandi, det är som att alla som upplevt detta deltagit i samma krig fast på olika fronter.

Jag hade aldrig varit i kontakt med våld, misshandel eller manipulation. Jag hade ingen kunskap. Jag fastnade och jag drogs ner till helvetet

Citat ur podden

Nej, jag har gått under noll. Jag har nått helvetet och jag är så illa bränd av helvetets lågor. Så skadad, så svedd, så svart och svärtad i mitt inre. Jag tänker på mina egna ord… -Jag är ljus!

A.Holgersson, Under hans öga -Annas Epilog, Avsnitt 18, Epilogen Podcast

Jag vill tacka Epilogen Podcast för stödet, uppmuntran och backup i min process att skriva mitt manus. Jag vill tacka för hur de förvaltat mitt material. Ljudsatt med sådan fingertoppskänsla, sådan fin intoning, en konstnärlig inramning på ett oerhört tungt ämne.

Min epilog är ingen näsduk, det är inte frågan om sympatier eller pittyfeelings -Det är mina tankar och känslor som jag får framföra till punkt utan att bli avbruten. Syftet med att skriva min epilog är att sprida kunskap och information om ett ämne som berör så oerhört många.

Jag hoppas att jag får möjlighet att dyka upp i Epilogen Podcast framöver i andra kreativa samarbeten.

Om DU har frågor om våld eller vill lämna feedback på min epilog kan du maila eller kontakta mig via instagram @frkkrass

Arbetar du på en arbetsplats där ni är intresserade av ett föredrag med mig -Så hör av er!

Jag är här -För att stanna!

//a

 

 

 

E4:an hemåt…

Av , , 4 kommentarer 26

Jag bygger upp ett hem! Det är frihet och det rör mig. Idag fylldes jag av sådan där ovanlig känsla, där jag faktiskt kände den flyktiga känslan av glädje. Det var när jag köpte skurmedel på Rusta. En hel kärra fylld av disktrasor, tvättmedel, skurmedel, det där nödvändiga som finns i ens hem. Jag börjar från ruta noll. Jag äger inget, jag har inget, jag är en tabula rasa.

Det som slog mig var att det skulle få lukta gott, vara rent och det skulle få vara mina saker -Utan diskussion kring städfrågan! Utan diskussion om vart man lägger prion, utan diskussion om ett enda jävla skit faktiskt.

Jag har fått höra att OM jag skulle välja att återvända till Umeå, så skulle det innebära att jag var en feg, svag jävel. Har även fått höra att det skulle vara så jävla bekvämt. Jag håller inte med. Min resa sedan december har varit allt annat än bekväm. Den har varit allt annat än enkel. Det har i sanning varit den svåra vägen, den hårda vägen och den sanna vägen för mig att gå. Det har krävt styrka att inte ge upp, det har krävts vilja för att orka överleva. Den har varit ensam, utsatt, skrämmande. Det har varit en resa genom total själsdöd, till att i alla fall orka stå upp och försöka få rätt hjälp. Det har varit att med huvudet före bearbeta, förstå, acceptera och sedan rota bland pusselbitarna. Det har varit att försvara det jag trott på men sedan succesivt fått bevis på att allt blott var ord -Inget annat! En pusselbit kommer för alltid saknas. Så är det bara.

Så här har förövrigt mitt liv sett ut sedan december. Så litet kan livet vara när man har modet att våga gå. När man någonstans i mörkret förstått att ”jag förtjänar ett bättre öde än denna själsdöd”, när man någonstans lyckats pejla av att allt man reducerats till är en slav, en börs, en slagpåse, en kräkpåse. Jag är ledsen och jag är tacksam. Jag är så tacksam över varenda del av mig som återvänt. Så tacksam över mina vänner som finns där. Är så oändligt tacksam över att idag inhandlat skurmedel och disktrasor, när man levt med ingenting, är det minsta lilla allt!

Jag är långt ifrån färdig, men mina ord börjar nå ut och jag har disktrasor. Det är allt!

Vill varmt rekommendera r.h. sin –Böckerna är fantastiska! Har två sedan tidigare och beställde bland annat denna för någon månad sedan! Som sagt outstanding, kort och koncis. Titeln på denna bok är alltså ”she´s strong, but she´s tired!

Jag orkar inte läsa just nu, om det inte är poesi, utan lyssnar på ljudböcker. Lyssnar, slår av, slår på, byter bok, börjar om. Jag låter det vara så just nu. Musik är fortfarande bäst att lyssna på, gärna högt! Det är faktiskt det enda ljud jag fixar utan att studsa till!

Övriga saker som äntligen är på plats är mina nya glasögon är väl extremt symbolist att ha bytt glasögon och att se saker ur nya perspektiv!

Utanför skiner solen, ännu en fantastisk vårdag, snart är sköna maj här! Det känns som att tiden varit ett vacuum och tiden är väl det enda vi faktiskt inte kan forcera hur gärna man än vill.

Vad jag vill är att att mina saker får ta plats, att känna trygghet när jag lägger mig i sängen på kvällen och att aldrig mer behöva känna mig rädd i mitt eget hem någonsin igen! Aldrig någonsin ha en tallrik som flyger över köket för att det är för rörigt eller se en dörr bli nerslagen för att någon känner sig ifrågasatt. Nä fy fan för våld i alla dess vidriga former!

//a

Boulevard of Broken Dreams…

Av , , 2 kommentarer 23

Jag är inne i mina känslor. Dom där jag inte nådde innan utan musik, de lever nu sitt helt egna liv. Jag gråter. Saker och ting kommer över mig. Min person på Centrum mot Våld hjälpte mig att formulera att sorgen jag känner kanske handlar om mig själv? Just så är det. Att utsättas för våld, som är så oändligt mycket mer än fysiska slag, påverkar oss så djupt. En bruten arm går att gipsa men en utraderad självbild, hur fan hittar man konturerna?

Å när man hittat konturerna kommer nästa lager som skall byggas, det är ett heltids arbete att plocka ihop sig när ens inre slitits i stycken, när ens liv går upp i rök. När hjärnridån släpper, och man börjar se klart -Då är det bara bearbeta, försöka orka en dag till, försöka bringa ordning på något, om än bara ens virkade mormorsrutor, ett samtal till den myndigheten. Bäst är det att vara i skogen, söka djurspår, titta på alla fåglar som kvicknat till och kivas runt fröautomaten. Jaga runt med kikare för att se orrspelet på isen. Se snön ge med sig, se kvistar som börjar leva. Filosofera över fisket som bara är några månader bort. Kolla om det blir pipis eller inte.

Sedan måste jag tillbaka till verkligheten, ta tag i saker och det går tungt – Då jag inte fick tillbaka mitt mobilnummer som tillhört mig i en evighet var jag tvungen att acceptera att vänner som söker mig kanske hamnar helt fel. Därför tog jag beslutet att öppna mitt instagram, det blev en känslomässig bomb.

Där fanns vänner, bekanta, gamla kollegor som hade skickat oerhört fina ord till mig. De som oroat sig för mig, undrat vart jag tagit vägen. De som sökt kontakt med mig men misslyckats. Jag har fått så mycket kärlek.

Mina vänner… J & U… den okrossbara trion… Jag älskar er. Tack! Tack för att ni tänkt på mig, att jag fanns i era tankar, att ni oroat er, att ni undrat, att ni sökt och framför allt… TACK för att ni finns kvar. Det är så oerhört starkt att känna att jag finns, att jag är viktig för er. Tack för eran omtanke och så ses vi vid havet!

Kärlek är en sådan stark och vacker kraft. Den är ljus och i kärlek finns inget våld. Inget vingklippande av någons frihet eller rättigheter till integritet. Där finns inget latent våld som gör att man går på äggskal från arla till särla.  I kärleken är man lycklig, stark och oslagbar! Allt annat är mörker! Det är ett jävla örloggsmörker om något!!!!

Som sagt våld är så oändligt mycket mer än att slås sönder och samman, tyvärr är det få som vet vad våld är, hur dess mekanismer fungerar, att avancerade hjärntvättsmodeller används för att riktigt skapa ett beroende, det traumatiska bandet som skapas. Det är sådan allvarlig kunskapsbrist i dessa frågor och kunskap är det enda sättet att kunna värja sig mot detta, att kunna se varningssignaler tidigt som bara den. Å andra sidan, är man ofta utvald och därför luras man in i deras nät, deras lögner, deras kaos och dödsdansen är igång (Cred för ordet dödsdans: Mia Mäkilä, Epilogen Podcast)

Förövare vet sällan att dom har ett problem, för det är alla andra som är psyksjuka, galna, idioter, fittor… kanske är det så att problemet inte ligger hos allt och alla andra? Det verkar dock inte vara många förövare som tänker i dom banorna. Frågan är om dom i överhuvudtaget förstår hur deras beteende och handlingar påverkar en annan människa?

Tips till intresserade i ämnet är att lyssna på poddar som Epilogen Podcast, Älskade Pyskopat! Man lär sig oerhört mycket.

Jag har kärlek. Mina vänner. Min familj. Vad vore jag utan er?

Vägen är krokig men hellre det än en autobahn -Cogito ergo sum!

//a

 

 

Brinnande ögonblick…

Av , , 11 kommentarer 17

Hade tänkt gå loss på tak i helgen, det blev inte jättemycket av den kalibern, för mina muskler strejkade efter MR och diverse reaktioner. Hade tänkt en hel del så jag satte mig ner och skrev. Jag bearbetar trauma genom att skriva och är uppe i 20 sidor nu. Men grejen är att när jag skriver och sedan läser eländet, då händer det ju grejer. Det blir som en besynnerlig känsla där jag funderar på HUR det varit möjligt. Det skapar många frågor och det må ju vara en sak, dom har jag rätt hyggliga svar på.

MEN det triggar känslor också och dom är värre att hantera. Så jag satt uppe, ensam, mitt ute i skogen och lät tårar rinna, ilska flöda och varmt ljus omsluta mig. Elden hade slocknat och jag kunde då absolut inte sova. Runt halv fyra tror jag att jag drog mig in mot sängen. Det är således lite svårt att planera något runt mig än så länge.

Ett år säger dom att jag får vara beredd på att ha dessa besynnerliga reaktioner och ”triggers” kommer jag nog att få leva med som ärr, som bleknar, som gör sig mindre påtagliga men som finns där. So be it.

Må låta som eländes elände men så är det inte, tvärtom varje sådan här brottningsmatch gör något med mig. Å jag kommer upp och tillbaka.

Jag ser oerhörd glädje i små saker. Oerhörd tacksamhet över de mest udda saker. Har under dessa månader mött så mycket vänlighet, professionalism och bra bemötande från allehanda myndigheter. Jag har stött på oväntad hjälp och förståelse. Det är till exempel inte alla som fått hembesök av en polis!

Jag fick igår ett sms från min vackra vän som skickade en låt till mig, både låt och text var så vackert -Det lyfter mig och gör mig trygg i all oro -Jag kommer igen!

Andra saker som ger mig glädje är att konstatera att jag defacto kan virka en vacker duk, för en sjal har jag redan avklarat. Jag har köpt produkter som doftar gott när jag duschar och det rör mig banne mig till tårar. Ekonomiskt våld skadar oerhört! Jag har köpt två nya tröjor med tryck -Som representerar mig. Jag har hittat en tygkasse som passar just mig. Så jag känner, trots allt, att jag får ihop pusslet. Det där pusslet med bitar som är delar av mig. Bitar som inte fått finnas.

Vi är alla pussel med olika behov, olika viskningar och rop, olika personligheter -Vilket pussel som helst kan slås i bitar. Det är en riktigt bra metafor för hur jag kände mig i december. Som ett 5000-bitars pussel där bitarna helt försvunnit. Allt som fanns kvar var en tom kartong med ett motiv av vad som skulle kunna bildas av alla bitar. Exakt så var det. Jag var ett tomt skal, kände inte igen mig själv. För mig är bitarna viktigare än kartongen för det är just bitarna som gör oss människor hela. Som får oss att hålla ihop när det stormar.

Våld kan drabba vem som helst och våldet har tagit mycket av mig, det har bokstavligt tagit allt -Men våldet tog inte MiG!

Jag är här!

//a