Ja, jag är fortfarande glad över regnet och det faktum att snön luckras upp TROTS att jag gick ner mig upp till halvalåret och fick kräla upp ur diket när jag och kiddo tog genvägen hem… Det var JÄTTEROLIGT att sitta fast med mina lågskor och sonen hejdlöst skrattandes vid sidan om… Vardagshumor när den är som allra bäst (eller något sådant!)

Innan jag gjorde denna djupdykning i den skitiga, djupa sockersnön hann jag med ett blixtbesök på staden samt ett besök på NUS med kiddo. På väg från NUS stötte jag åter ihop med Micke (Blogg Big Papa) -Tack för sällskapet på bussen! Sonen har sparat godisen som minne! 🙂

Kom att tänka på en gammal låt från 90-talet… (har varit mycket av den varan på sista tiden i min tillvaro!) och den här passar väl helt ypperligt… 

Sunshine on a Rainy day (Zoe), ty trots att regnet strilar och trots snöfällor kan man ju i allafall om man är riktigt optimistisk se metaforiskt solsken precis hela tiden 🙂 

//a