Det är fascinerande att se folk som reser, framförallt när man ska flyga.

Det står på skärmen ”Raderna 15-30 kliver på i bakre delen av planet.”

Kvinnan vid disken säger ”Raderna 15-30 ska kliva på från bakre delen av planet.”

Det står en skylt på vägen

” <– Raderna 1-14
Raderna 15-30 –>”

Och likväl är det folk som sitter på rad 30 som går på i främre delen av planet. Vilket orsakar stora problem när de ska mötas mitt i planet.

Andra problemet är de som kommer till sin plats. Står i mitt gången och börjar hålla på med att ta av sig jackan, sätta upp väskan och så vidare. Trots att det flera gånger sägs ”hitta din plats och kliv fort åt sidan så att andra kan ta sig ut.”

Samma sak när man ska av planet. De står vid takboxen och väntar. Men först när de kan kliva ut i mittgången verkar de komma på att de faktiskt hade saker där uppe och försöker ta de sakerna. Att de verkade kunna nå allt medan de stod och väntade verkar inte slå dom. Utan de vill stå i mitten och blocka alla.

Men allra värst är nog ändå egoismen. Det sägs i planet, på två språk, ”Vi har några resande som har bråttom till sin anknytning och vi ber alla passagerare släppa av dessa fyra passagerare så de kan hinna till sitt plan.” och det verkar som om nära nog alla resenärer verkar försöka skådespela att de är en av dessa fyra personer för att kunna hinna av snabbare.

Jag förstår mig inte på dessa människor.

Varje år känns det som det är nytt, det är bara några månader sedan det var så här sist. Men ändå har kroppen glömt av hur det var. Vad det kändes som. Idag var det minusgrader på vägen till jobbet. Varför bor man egentligen kvar här norröver när jag inte är det minsta intresserad av vintersporter och mest av allt anser att vintern är en onödig årstid som jag mest längtar ska ta slut.

Vissa tillfällen har man medhjälpare, och andra har man medstjälpare. Ibland är det svårt att egentligen veta och se skillnaden mellan de två. Ibland är det tydligare.

Ibland känns det bara konstigt att vissa anser att en person är en medhjälpare, när man själv anser de är medstjälpare. Är någon av oss blind, dum, eller har vi bara olika syner på det hela? Dömer jag för hårt, eller är det så att man helt enkelt bara ser olika sidor av samma person och samma medhjälpande sätt.

Helgen är tänkt för att ta det lugnt. Men för många är det numera endast då man hinner med alla måsten. Städa. Tvätta. Shoppa.

Personligen känns helgerna emellanåt mer arbetssamma än veckodagarna. Just på grund av alla måsten man skjutit upp till ”när man har tid”.

Själva tanken på ett RUT avdrag känns mer och mer lockande, mest för att kunna vila någon gång.