Unga på gränsen

Har under min ungdom och tidiga vuxna liv sett en sak som jag kom på att tänka lite extra på ikväll. Det efter att ha haft vänner mm som jag sett under skolgången och tänkt,- Den där kommer det att gå bra för… Även precis i början av arbetslivet. Sen har jag själv en gång varit en "praktikant" och haft flera med mig själv.

Näringslivets "ansvar" för dessa är i princip totalt, (sen ska alla vilja själv) men i det tredje perspektivet har handledare ett enormt ansvar att försöka visa sig som eventuell förebild.

Gränsen jag vill styrka är den där snabba tiden, när en ung kommer ut på en arbetsplats och ska prova på då kan den individen i första intrycket vara ett hopplöst fall, 1 år senare ska den vara en löntagare och kosta 33000 kr i månaden.

Handledningen är en jätteviktig tid och ett avgörande moment för att få fram dels självförtroende, att tänka ett steg till, att agera snabbt, att få ett varningens finger (kanske ett korrekt litet ryt), att vara mot andra människor.  Ja man kan hålla på hur länge som helst och det styrker bara hela resonemanget. I min bransch åkerinäringen handlar det ofta om otroliga vikter som ska hanteras på ett i varje moment exakt sätt.

JAg har sett exempel på riktiga man tänker, – Han blir ingenting. Sen efter 2 år är det en kanon bra typ bara på grund av rätt grundtankesätt. Ser till mig själv också, tankesättet jag hade som 16 åring och vad jag är idag och har åstadkommit på 5 år.

Många har inte drivet i uppväxten, då gäller det att näringslivet tar tillvara på det där som finns och gör det bästa möjliga av det och ger dom en gläns av vad drivkraft är. Det går inte ställa allt krav på ungdomarna.

Fredrik Jacobsson Hällfors Vännäs (M)