Att ställa sig upp när världen rasar samman

För drygt en vecka sedan fick jag en hemsk syn för mina ögon. Jag kom hem efter en trevlig dag på jobbet och såg min grundare ligga ute på gården, efter en stunds undersökning insåg jag att far var bortgången.

Sedan stod tiden stilla i mitt huvud en vecka. Konstig känsla som troligen bara går förstå vid en riktig törn. Tömde knappt postlådan. Allt annat var ovesäntligt.

Efter en lång tids sjukdom av olika slag så får man ändå lov att konstatera lugnet.

Tungt att ta när man är ung och fadern inte känns ha levt klart sitt liv. Men jag är glad över att jag hade en bra relation med honom och att det kändes som att vi var klara med varandras erfarenheter.

Så i Måndags ställde jag mig upp och tog tag i mina sysslor, starkare än någonsin möter jag livet en erfarenhet rikare, nu ska jag satsa på företagande, politik sen ska jag se till att leva livet, för man vet inte när det är dags att lämna in!

Jag ska göra pappa stolt!

Fredrik Jacobsson (M)

 

 

2 kommentarer

  1. Syster Mia

    Din Far var så stolt över dig, han har aldrig tivlat på din potential och han somnade in med det tanken att du kommer att klara dig och gå långt.
    Lev Livet! Kram!

Lämna ett svar till Jonas Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.