Varför kommer politikerna undan ansvar?

Det är helt i sin ordning att myndigheter som Folkhälsomyndigheten granskas och kritiseras när det är befogat. Men hur kommer det sig att våra politiker kommer undan hela tiden? Inte bara det faktum att de nu verkar få styra och ställa hur de vill utan att någon journalist ifrågasätter dem utan även det ansvar de har för att vi är så dåligt rustade för kriser överhuvudtaget.

Anders Tegnell får hela tiden frågor och anklagelser som om det vore han personligen som är ansvarig för att människor dör i Covid-19. Visst, han är ansiktet utåt och har en stor inverkan på vilken strategi som ska råda och vilka åtgärder som ska vidtas men ingen journalist verkar vara det minsta intresserad av att rota i hur vi hamnade i den här skiten. Är de rädda för att inte bli inbjudna till några fler presskonferenser eller frysas ut från finrummen om de ställer högst relevanta men jobbiga frågor till våra makthavare? En undrar ju för vi har ett koppel med politiker bakåt i tiden som bär ett stort om inte avgörande ansvar för rådande läge. Då menar jag inte främst hur själva krisen sköts i rådande stund utan hur ideologi, naivitet, egoism, girighet och rent och skärt människoförakt har gjort inte bara Sveriges utan hela världens befolkning mer sårbara och mindre motståndskraftiga.

Naturligtvis kan inte svenska politiker förväntas ha sådan stor påverkan att de får en storskalig global påverkan på allting men de hade inte behövt spela med och än värre varit pådrivande i den destruktiva karusell som snurrat i årtionden. Svenska politiker har varit med och avreglerat, privatiserat och lagt ner mängder av väl fungerande verksamheter med det enda syftet att kunna berika sig själva eller sina kompisar under årtionden. Alla som har opponerat sig har avfärdats eller aggressivt anklagats för att vara emot utveckling och till och med för att vara kommunister. Det är fascinerande att så fort någon är kritisk till en avreglering eller privatisering så kommer kommunistkortet fram. Det är tröttsamt, patetiskt, barnsligt och farligt.

Sedan åtminstone slutet av 1980-talet har svenska politiker med olika politisk färg (ex.vis statsministrarna: Ingvar Carlsson (s), Carl Bildt (m), Göran Persson (s), Fredrik Reinfeldt (m) och Stefan Löfven (s)) medverkat till att montera ned vår motståndskraft i den finansiella vinstens namn. Det har naturligtvis skett under många olika namn för att medvetet förvirra oss medborgare. Valfrihet, konkurrenskraft, individualism, mångfald (varor och tjänster), arbetstillfällen, utveckling m.m.

Innehållsförteckningen på nedmonteringen inbegriper saker som angrepp mot fackliga rättigheter, avreglering och privatisering av sjukvård, myndighetsutövning (såsom konsumentskydd, arbetsmiljöfrågor, läkemedelskontroll, krisberedskap, rättsväsende m.m.), kommunikationer, infrastruktur, lagerkapacitet m.m.

Politiken har stirrat sig blind på kortsiktiga vinster, konsumtion och handel utan att för ett ögonblick fundera över några eventuella negativa konsekvenser. Köpcentrum har gått före odlingsmark. Handel har gått före ekologisk långsiktig hållbarhet. Strategin har varit att vi måste förstöra natur för att kunna rädda den, när ens ekologi har befunnit sig i deras medvetanden. Systemet med att prioritera maximerade vinster för multinationella företag före ett långsiktigt hållbart samhälle har försvagat oss.

Lobbying och korruption har tillåtits breda ut sig och dränera vårt samhälle på både resurser och kompetens. Statusen för destruktiva ”yrkesgrupper” som börsmäklare och konsulter har stigit samtidigt som den har sjunkit för sjuksköterskor, lärare, omvårdnad, ja till och med för läkare (om de inte befunnit sig inom något hippt område i den privata sektorn). I ett friskt fungerande land hade det inte varit möjligt för politiker att sälja ut offentligt drivna vårdcentraler till kompisar för att de ska kunna göra miljonklipp. Det hade inte varit möjligt att skänka uppdrag till släktingar och bekanta eller anlita svindyra konsulter som bara ville berika sig själva för att bygga det dyraste och ett av det mest dysfunktionella sjukhuset i världen, Nya Karolinska). Det hade inte varit möjligt att låta stora privata bolag inom utbildning att sätta aktieägares utdelning före elevers utbildning. Det hade inte varit möjligt att avskaffa arvsskatt, förmögenhetsskatt och värnskatt, samtidigt som man använder vanliga medborgares inbetalade skattepengar till att lösa ut skatteflyende finansspekulanter och banker när de sänkt hela ekonomin genom sin girighet, arrogans och sitt förakt för allt vad etik och moral heter.

Allt det här hänger ihop även om det inte känns uppenbart vid en första anblick. Men ett samhälle som sätter kortsiktig finansiell vinst före sin befolknings hälsa och utveckling på område efter område blir svagt och har svårt att arbeta som en fungerande enhet om någon stor inre eller yttre kris helt plötsligt slår till. Det extra tragiska med Covid-19 är att vi faktiskt visste att något liknande skulle inträffa förr eller senare. Åtminstone har olika delar av forskarkåren och vissa medvetna oftast ignorerade politiker vetat om och varnat oss andra för det men vi var upptagna med att shoppa och kalla dem för kommunister.

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.