Matilda Olofsson ny ordförande för Kommunal Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 15

Matilda Olofsson blev alldeles nyss vald till ny ordförande för Kommunal Västerbotten med röstsiffrorna 48-11.

Jag kan redan nu meddela att Folkbladets kommande anklagelser om att röstningsappen blivit hackad av ryska hackers inte stämmer.

Bli först att kommentera

Jonas Bergström på Folkbladet har spårat ur

Av , , Bli först att kommentera 26

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser Jonas Bergströms (Folkbladet) ständiga och alltmer krystade angrepp på Camilla Ingman.

När Ingman tillträdde som ordförande påbörjade Bergström omgående en häxjakt, knappt en vecka orkade han vänta innan han ansåg att medlemmarna valt fel ordförande och att sektionens valberedning gjort ett dåligt jobb. Först tyckte jag att det fanns lite logik i Bergström ifrågasättande av de olika posterna som Ingman innehade, även om jag inte håller med i alla detaljer. När han sedan drog fram en 15 år gammal artikel från 2006 så höjdes mina ögonbryn väsentligt. På vilket sätt har den bäring på Ingman roll i Kommunal Umeå 2021? Hon har själv förklarat uppkomsten av och sin syn på den gamla artikeln så jag fördjupar mig inte i den här. Trots att Bergström hävdar att han vare sig har påstått att artikeln i sig eller Ingman själv skulle vara antisemit så släpper han den inte. Då kvarstår bara syftet att brunsmeta henne genom att förknippa henne med antisemitism rent allmänt. Det är ett lika vanligt som fult knep för att skada en persons trovärdighet. Jeremy Corbyn har råkat ut för det. Till och med Bernie Sanders, som förlorade stora delar av sin släkt i koncentrationslägren i Nazi-Tyskland.

Jag trodde att botten var nådd i och med detta men icke. Bergström avslöjar sig som en försvarare av USA:s och NATO:s olagliga och förkastliga krig och andra aktiviteter runtom i världen. Det gör han genom att följa det numera gängse och helt förvridna narrativet som råder i nästan hela det samlade politiska och mediala landskapet i väst idag. Nämligen att hänga ut den som avviker eller är ifrågasättande och påpekar felaktigheter i Vita Husets, CIA:s eller Pentagons version av Ryssland, Syrien, Kina, Venezuela m.fl. som diktaturkramare, antidemokrater, folkmordsvurmare m.m.

Detta är på flera sätt både ohederligt och oetiskt. Jag hävdar till och med att det är rasistiskt. Det antyder att människor och organisationer från dessa länder har en nedärvd opålitlighet som gör att det minsta som kan tolkas som ett försvar av eller koppling till dem är klandervärt. I vissa fall kriminellt. Man ses som automatiskt smittad om man befattar sig med dem.

Det är denna bild som Bergström lutar sig mot när han anstränger sig för att koppla ihop Ingman med Putin, Assad, Saddam Hussein och Hizbollah. Detta genom att hon för 15 år sedan översatte ett tal som den brittiske politikern och samhällsdebattören George Galloway höll i USA:s senat 2005. Galloway anklagas ofta för att försvara olika diktatorer och organisationer, som av en eller annan anledning fallit i onåd hos västmakterna (för glöm inte att det är många diktaturer som västmakterna inte har några som helst problem med). Galloway har aldrig försvarat krigsbrott, tortyr eller andra brott mot mänskligheten som några av dessa, några andra ledare eller grupperingar gjort sig skyldiga till. Han har däremot kritiserat när länder som USA tagit sig rätten att bomba sönder andra länder, iscensätta och genomdriva statskupper bara för att deras ledare inte fallit USA i smaken, fallit i onåd eller rätt och slätt har naturtillgångar som USA och väst vill komma åt. Han gör det som Sverige en gång i tiden var kända för. Nämligen stå upp för allas men framför allt de svaga ländernas rätt att inte bli utnyttjade och förtryckta av stormakter. Att t.ex. hävda Assads rätt att försvara Syrien mot angrepp utifrån eller islamistiska terrorgrupper (som USA samarbetar med) är inte detsamma som att man försvarar brott som samme Assad begår. Världen är inte så svartvit. Jag undrar var Olof Palme passar in på Bergströms politisketiska skala.

Faktum är att få länder eller organisationer kommer i närheten av det antal krigs- och folkrättsbrott som USA gjort och fortsätter göra sig skyldigt till. Speciellt när det gäller att begå det som enligt internationell rätt är det värsta internationella brottet av dem alla, att starta ett krig. ”Att inleda ett aggressionskrig, således, är inte bara ett brott mot den internationella rätten; det är det grövsta internationella brottet som skiljer sig från andra krigsbrott i att det innefattar den ackumulerade ondskan av dem alla.” FULLTEXT01.pdf (diva-portal.org) Bevekelsegrunderna och tillvägagångssätten saknar motstycke i hjärtlöshet, kallblodighet och grymhet. Med Bergströms egen logik så är han själv en diktaturkramare och försvarare av krigs- och folkrättsbrott. För i och med att han fördömer personer som Galloway, som i sin tur fördömer krigsförbrytare som George W. Bush, Tony Blair, Hilary Clinton, Barack Obama m.fl. så försvarar han de sistnämnda. Min fiendes fiende blir min vän, typ. Men ska man följa och upprätthålla etiska internationella rättsprinciper så funkar inte den filosofin.

Jag ber om ursäkt för den här utvikningen men den är nödvändig för att förstå på vilket plan det här fulspelet sker.

När det gäller Ingmans uppdrag i Länstrafiken Västerbottens styrelse så är Bergströms argument befängda. Nu har Ingman avsagt sig det uppdraget men jag kan inte se att det skulle ha kunnat uppstå några konflikter som inte hade gått att lösa med en anmälan om jäv i de fall det varit nödvändigt. Vidare låtsas Bergström att han inte förstår tågordningen kring avsägelser i kommunfullmäktige. Det var inget mystiskt hemlighetsmakeri kring Ingmans avsägelser. Att de kom precis inpå Bergströms ledare beror på att fullmäktigesammanträdena bara hålls sista måndagen varje månad. Detta känner naturligtvis Bergström till som politisk redaktör men det låter ju lite mer dramatiskt om man spinner det lite.

Bergström har i sina ständiga angrepp även gett sig på hela Kommunal Umeås sektionsstyrelse och anklagar dem för att försvara fusk när de helt enkelt vägrar att delta i fördömandet av Anton Markeby i en folkdomstol (för övrigt passande nog det osmakliga namnet på Bergströms podcast). Även om Kommunals förbundsstyrelse efter många om och men nu fattat ett beslut så är det uppenbart att det råder väldigt skilda meningar om vad som hänt och hur processen borde ha gått till. Oavsett så hade Bergström redan på förhand bestämt sig och basunerade ut sina åsikter i frågan redan i tidigt skede. Alla med en avvikande uppfattning försvarar alltså fusk.

När sektionsstyrelsen påpekat att Markeby har fullgjort den arbetstid som han fått ersättning för och dessutom arbetat mer än så, så skriver Bergström att sektionsstyrelsen ljuger. De enda som kan veta eller ska veta om han fullgjort sitt fackliga arbete anklagas för att ljuga för att deras uppfattning strider mot Bergströms uppfattning. Revisionsbyrån som utredde frågan om felaktig ersättning skriver tydligt att de inte tar ställning till själva insatsen eller den faktiskt arbetade tiden. De har bara utgått från en facklig företrädares grundschema och dragit slutsatser därefter. Det är anmärkningsvärt att revisionsbyrån helt missade att fackliga företrädare som arbetar på förtroendetid sällan har ett regelrätt schema att följa.

Umeåsektionen har under de senaste åren varit en av de bästa sektionerna i landet i fråga om organisering och att skapa engagemang. Det kanske inte är så konstigt att styrelsens uppfattning är att deras ordförande arbetat hårt och fullgjort sitt arbete. Att hänga ut Markeby på det sättet som Bergström gjort och sedan försöka svärta ner de som endast tagit ställning för att han fullgjort sitt fackliga arbete borde vara under åtminstone en journalists värdighet. Detta är ett typiskt karaktärsmord.

Det är både intressant och talande hur selektiv Bergström är i sin rapportering kring Kommunal. Han har t.ex. inte med ett ord nämnt de två stolarna som Håkan Nilsson sitter på eller dennes förakt för demokratiskt fattade beslut – något som Bergström anklagat Ingman för. Nilsson är samtidigt ordförande i Kommunals avdelning Västerbotten och ledamot i Kommunals förbundsstyrelse, vilket är minst sagt problematiskt.

Avdelningen är en egen juridisk person som leds av avdelningsstyrelsen och bland annat den instans i Kommunal som lyfter uteslutningsärenden som sedan verkställs av förbundsstyrelsen. Avdelningsstyrelsens rekommendation har till 100 % varit avgörande i alla uteslutningsärenden i Kommunals historia, fram tills nu. Det var redan i november förra året tydligt både i media och internt i Kommunal Västerbotten att Nilsson ville få Markeby utesluten. Han hade dock inte med sig sin egen styrelse på detta men skam den som ger sig. I februari lyfter Nilsson formellt frågan om att utesluta Markeby i sin styrelse men han röstas ner av alla i styrelsen, 6 mot 1. Ur ett demokratiskt perspektiv borde frågan då ha varit utagerad men förbundsstyrelsen fattade en dryg månad senare i stället beslutet att utesluta Markeby (anmärkningsvärt med tanke på att han redan hade lämnat Kommunal). Hur mycket symbolpolitik som låg bakom uteslutningen kan man bara spekulera i.

Detta tilltag har Bergström hyllat, inte ett uns av ifrågasättande eller kritik kring den ändå uppenbara demokratiska undermineringen. Han menar till och med att förbundsstyrelsen ”inte tvekade en sekund” när de fattade sitt beslut. Ett ytterst märkligt påstående med tanke på att de väntade i drygt 4,5 månader innan de fattade ett beslut. Trots att ingen ny information tillkommit och trots att de inte tog hänsyn till den instans som stod närmast ärendet. Bergström ifrågasätter till och med resten av avdelningsstyrelsens legitimitet då de inte röstade som hans kompis Håkan Nilsson. Att de övriga ifrågasatte hanteringen av ärendet menar alltså Bergström tyder på en kultur av att försvara fusk. Att som journalist uttrycka sig så kategoriskt för att svartmåla de som ger uttryck för en annan uppfattning är direkt olämpligt.

Nilsson anmälde visserligen jäv när beslutet om uteslutningen av Markeby skulle tas i förbundsstyrelsen men ingen vettig människa tror väl att det hade någon betydelse. Makt och bekvämlighet korrumperar till slut även den med de bästa intentioner. Förbundsstyrelsen är en liten och sammansvetsad grupp. Om en ledamot kommer dit och säger att ”den här medlemmen vill jag ha utesluten för han är en fuskare” så ska det nog mycket till för att de övriga i styrelsen ska gå emot sin kompis. Värre saker har de gjort. Fråga Nilsson, han vet, han satt nämligen i förbundsstyrelsen även under den så kallade Kommunalskandalen.

Samma förbundsstyrelse hade bara ett par månader tidigare inga problem med att köra över två avtalsdelegationer som inte ville acceptera arbetsgivarens bud till nya kollektivavtal (avtalsdelegationerna består av till stor del av medlemmar som faktiskt fortfarande har en fot i arbetslivet). Det är sådana tilltag som genererar det stora missnöje bland medlemmarna som det alltför länge har blundats för på både avdelnings- och förbundsnivå. Likväl röstade förbundsstyrelsen alltså ner en enig avtalsdelegation och accepterade i stället arbetsgivarnas bud till kollektivavtal.

En av ledamöterna i avdelningsstyrelsen kandiderar till ordförandeposten och utmanar där Nilsson som givetvis anser sig förtjäna nytt förtroende. Den här utmanaren har blivit nominerad av samtliga delar av länet, till och med av Nilssons egen sektion. Hon är även valberedningens förslag till ny ordförande. Hur kommer det sig att valberedningen inte föreslagit Nilsson till omval som ordförande? Kan det bero på det förarbete och den kartläggning valberedningen har genomfört som visar att den nuvarande ordföranden i princip helt saknar förtroende inom den egna styrelsen? Bergström spekulerar dock friskt och anklagar alla som stödjer valberedningens förslag för korruption.

Bergström försöker inte ens dölja sin inblandning i Kommunals interna angelägenheter. Det är en sak att rapportera men att aktivt, inte bara tala för en kandidat i ett val på ett årsmöte utan dessutom tala illa om motkandidaten är häpnadsväckande. Att en utomstående politisk redaktör utnyttjar sin tidnings ledarplats för att lägga sig i på det här viset skrämmer verkligen. Det är ett flagrant försök att få representantskapet den 28:e april att välja Nilsson till ordförandeposten. Enligt Bergström är det hans uppmålade hjälte som Kommunal och dess medlemmar förtjänar. Det är tur att Bergströms uppmaning till representantskapsombuden i Västerbotten är att de bör fråga sig vilket Kommunal de vill ha. Hur ska det annars gå? Risken är ju att kommunalarna igen inte vet sitt eget bästa och utser någon annan än Nilsson. Hemska tanke.

Det verkar som om Bergströms ego spelar en väldigt stor roll i den här historien. Det har nästan fått lite komiska dimensioner emellanåt. Som när han dramatiskt fastslår att det här är den största skandalen inom Kommunal sedan 2016. Alltså den där hundratals miljoner av medlemmarnas pengar spekulerades bort. Den i särklass största skandalen är att förbundsstyrelsen anslutit Kommunal till slakten av LAS bakom ryggen på LO och som vanligt utan att tillfråga de som kommer att drabbas av det, medlemmarna.

Om Bergström verkligen hade varit intresserad av att granska Kommunal, eller Kommunal Västerbotten så skulle han finna betydligt mer och dessutom allvarligare saker än fackligt förtroendevalda som jobbat häcken av sig och inte fullt ut blivit avlönade för det. Om det är något medlemmarna vill att avgiften ska gå till så är det att de ska företrädas.

Han hade inte behövt fråga många kommunalare för att få veta att Ingman och Markeby varit två av Kommunals mest obekväma företrädare för det styrande etablissemanget, om än på olika sätt. Bara det faktum att det inte ens nämnts säger en hel del om den ensidiga politiska hållningen i frågan. De har internt motsatt sig oegentligheter och systematiskt stått upp för medlemmarna oavsett om de fått intern kritik för det. Trots men även tack vare detta så var det just de två som fick flest röster när alla medlemmar i Västerbotten för första (och enda) gången fick möjlighet att rösta på vilka de rekommenderade som ombud till Kommunals kongress (Kommunals högst beslutande organ).

Det är tydligt att Bergström gärna vill ses som Umeås Bob Woodward. Bekräftelsebehovet lyser tydligt igenom då han inte kan nöja sig med att Ingman avgått från nästan alla poster hon innehade utan att han prompt måste ha beröm och ett erkännande för att det är tack vare honom som hon avsagt sig de olika uppdragen. Det här har utvecklats till förföljelse och trakasserier. Bergströms karriär och goda kontakter med den verkliga makten är uppenbart viktigare än andra människors liv. Sparka neråt och slicka uppåt.

Bli först att kommentera

Navalnyj men inte Assange – Detta är osmakligt

Av , , Bli först att kommentera 3

Var är kändisuppropet för Assange? Fängslandet och tortyren av Julian Assange skapar inte samma rubriker och indignation bland politiker och kändisar eller ens journalister runtom i världen som kring Aleksej Navalnyj.

Propagandan och svartmålningen av Assange har varit framgångsrik. Målet har varit att få honom att framstå som så osympatisk som möjligt så att ingen vill stå upp för honom. Man har lyckats.

Samtidigt lyfter man i nästan alla sammanhang fram Navalnyj som en frihetskämpe. När han riskerar fängelsestraff, sätts i fängelse, blir sjuk på grund av hungerstrejk så är det synd om honom. Då ställer sig hela västs politiker- och kändiselit upp och kräver frigivning och hårda tag mot Ryssland. Den lilla kritik som västmedia har mot Navalnyj är försiktig och tillrättalagd. Hans värsta sidor tonas ner och tas upp i förbifarten om ens alls. Rasistiska utfall där människor kallas för kackerlackor omvandlas till ”kritik”.

När det gäller Navalnyj så läggs alltid fokus på övergreppen mot honom. I Assanges fall så läggs fokus på hans påstådda dåliga sidor, detaljer om märkligt beteende och hans personlighet. Inget privat skonas. Hur han behandlas eller de övergrepp som han och hans familj utsatts för tas i princip aldrig upp. Allt detta och våldtäktsstämpeln har gjort att många rycker på axlarna och säger att ”han är ju ett äckel så han kan gott sitta och ruttna i fängelse”. Faktum är att skillnaden i västmakternas kampanjer gentemot Assange och Navalnyj handlar om vilken eller vilka makthavare de stått upp emot. Ryssland har svartmålats till den grad att det alltid ses som något bra att stå upp mot dem, oavsett vem som gör det. Oavsett den personens eller organisationens vandel eller politiska tillhörighet. Förutom kommunister eller socialister förstås.

Var är kraven på frigivning av Assange och hårda tag mot USA:s brott mot mänskliga rättigheter?

Varför kämpar USA så hårt för Navalnyjs skull men vill samtidigt ta livet av Assange? Anklagelserna mot Assange som han sitter fängslad för är fabricerade och absurda. Assange har på inga vis gjort sig skyldig till några grövre brott än Navalnyj. Ändå är det den sistnämnde som glorifieras och stöttas.

Om alla dessa kändisar hade någon som helst integritet och moral så skulle de åtminstone skriva ett likadant upprop till Biden att släppa Assange. Det skulle inte skada med några brev och upprop till Biden angående de förödande sanktioner som USA infört, och tvingat sina allierade i Europa att följa, mot Venezuela, Iran, Syrien m.fl. Dessa sanktioner är utformade för att orsaka så mycket skada och lidande som möjligt hos befolkningen i hopp om att de ska vända sig emot och t.o.m. störta sina regeringar. Med andra ord så låter man med berått mod vanligt folk, barn som gamla svälta och berövas mediciner. Visste du att USA tvingade Brasilien att låta bli att köpa det ryska vaccinet Sputnik V trots det läge landet befinner sig i? På rent maktpolitiska grunder.

Så det här patetiska kändisuppropet är bara tomt propagandamoraliserande.

Bli först att kommentera

Russofobin är både kontraproduktiv och farlig

Av , , 3 kommentarer 7

Efter en ganska lång tid av avspänning så tog det hätska rysshatet fart igen för några år sedan. Riktig intensitet fick det i och med ”Russiagate” med alla de absurda anklagelserna kring Donald Trump och det amerikanska presidentvalet 2016. Några bevis för att Ryssland med Vladimir Putin i spetsen skulle ha avgjort valet till Trumps fördel har vederlagts både genom Mullerrapporten och flertalet oberoende journalister som Aaron Maté, Max Blumenthal, Glenn Greenwald och Matt Taibbi. Skälen till att Trump kunde bli vald till USA:s president är samtidigt både enkla och mer komplexa än vad som förmedlas i media.

Den enkla biten består i att om man vill så är orsakerna till Trumps seger enkla att finna. När Barack Obama vann 2008 så gjorde han det på en rad löften och en vision som så många inklusive jag själv verkligen trodde på. Han svek sedan inte bara det amerikanska folket utan hela världen på nästan alla punkter. Han tog USA från två krig till sju. 2015 bombade han så mycket i Mellanöstern att militären tillfälligt fick slut på bomber. Han sparkade ut fem miljoner familjer från deras hem under finanskraschen 2008, 2009 och sköljde istället Wall Street, storbankerna, försvars- och försäkringsindustrierna med miljarder dollar. Han jagade visselblåsare värre än någon företrädare gjort. Han upprättade burarna i gränslägren mot Mexiko som Trump fortsatte att använda sig av och som mängder av Demokrater varit så upprörda över. Militariseringen av polisen fortsatte under hans tid som president. Även polisvåldet, främst mot afroamerikaner, tilläts öka i omfattning. Han godkände oljeborrning i Arktis. Han lät polisen brutalt slå ner Occupy Wall Street-protesterna liksom Standing Rock. Han var med och finansierade extremistgrupper mot Assad i Syrien. Han förvandlade Libyen till en ruin med öppna slavmarknader. Han medverkade till Saudiarabiens folkmord i Jemen. Listan fortsätter och känns oändlig.

Samtidigt som hans administration hade råd med allt detta så förvägrade han sin befolkning fri allmän sjukvård, trots att han hade majoritet i både representanthuset och senaten 2008-2010. Han vägrade ta sig an storbankerna och Wall Street som han hade lovat. Istället bestod hans ministär till största del av de namn han fått på en önskelista från Citibank. Han åkte till staden Flint i Michigan som i decennier haft blyförgiftat vatten och ljög dem rakt i ögonen när han på ett stormöte med invånare drack ett glas vatten som inte var kranvatten från staden. Han gav aldrig dem eller andra städer med liknande eller andra miljöproblem orsakade av industrier och korruption någon hjälp utan stödde tvärtom Michigans guvernör Rick Snyder som medvetet medverkat till att denna skandal kunnat ske i Flint. Massvis av arbetstillfällen försvann eller flyttade utomlands under Obamas regeringsperiod bl.a. genom s.k. handelsavtal som TPP.

Under 40-50 år har arbetar- och medelklassen i bästa fall inte fått det bättre men i de flesta fall fått det sämre. Detta samtidigt som den rikaste toppen har dragit ifrån till nästan obegripliga nivåer. Det tror fan att folk var trötta på detta nyliberala haveri. Många som röstade på Trump visste att han är en idiot. Men de visste även vad de skulle fortsätta få om de röstade på Hilary Clinton och Trump lät ändå som något annat. Putin behövde inte försöka påverka valet till Trumps fördel ens om han velat. Den förlusten säkrade Demokraterna så bra på egen hand, genom korruption, arrogans och enfald.

Vladimir Putins Ryssland har många brister, särskilt ur ett demokratiskt perspektiv men det har även USA och dess präktiga knähund Sverige plus många andra länder som USA är allierad med eller håller om ryggen. Alla de anklagelser som riktas mot Ryssland kan omedelbart och i mycket större omfattning vändas mot USA och dess allierade. Inget land i världen har så mycket blod på sina händer som USA. Listan över statskupper, inblandning och påverkansaktioner i suveräna staters val är mycket lång och fortsätter att växa. Ger detta Ryssland och Putin fri lejd att bryta mot mänskliga rättigheter och demokratiska principer? Absolut inte, men denna bild med Ryssland som onda och USA och väst som goda är inte bara felaktig utan både kontraproduktiv och farlig. Bilden hålls vid liv för att USA:s militärindustriella komplex måste ha ett trovärdigt hot att skrämma sina invånare med för att legitimera de enorma summor som läggs på militären och alla de liv som offras.

Förra året gick en av USA:s troligen bästa och skarpaste Rysslandskännare, Stephen F. Cohen, bort. Jag blev bekant med hans arbete först i och med hans bortgång men ju mer jag läser och hör av och om honom desto mer övertygad blir jag att vi måste sluta med det här ensidiga smutskastandet av Ryssland. Något som även Iran och Kina utsätts för i en ökande omfattning. I Sverige faller vi lätt in i detta då Ryssland historiskt tillhört en av våra arvfiender (dock under en mycket kortare tid än exempelvis Danmark). Denna bild har hållits levande genom en effektiv propaganda och historieskrivning. Ibland har naturligtvis oron varit befogad men väldigt ofta har den varit och är fortfarande kraftigt överdriven.

Ta anklagelserna om Rysslands aggressiva militära uppträdande. Till att börja med så är Rysslands militärbudget en bråkdel av USA:s. För det andra så är det inte långsökt att anta att USA aldrig skulle ha uppträtt lika sansat och återhållsamt om de utsatts för samma behandling som de utsätter Ryssland för. Efter Berlinmurens och Sovjetunionens fall så lovade USA att NATO inte skulle avancera en tum österut om det förenade Tyskland. Vad har hänt sedan dess? NATO har avancerat åtskilliga tum österut och står nu vid Rysslands gränser och trampar. En närvaro som dessutom intensifieras från år till år, kryddad med ett allt mer aggressivt och stridlystet tonläge. Nu står vi på gränsen till ett tredje världskrig på grund av västs, med USA i spetsen, inblandning i och medvetna destabilisering av Ukraina.

Lek med tanken att Ryssland, Iran och Kina hade en militärpakt och de placerade ut missiler, byggde militärbaser i Syd- och Centralamerika och bedrev kampanjer för att Mexiko och andra länder skulle bli medlemmar i deras allians. Hur tror ni att USA skulle reagera då?

Om du anser att den ena ”sidan” har rätt att göra detta men inte den andra så har du avslöjat din människosyn. Då har du tydligt visat att du menar att vissa nationaliteter, etniciteter, som t.ex. ryssar är sämre, mindre värda och mindre pålitliga människor än t.ex. amerikaner, britter och svenskar. Ta en stund och fundera på vad sådana tankebanor påminner dig om och vart de kan föra oss.

Fallet Navalnyj är ett annat exempel på denna dubbelmoral. En person som för övrigt är mycket mer komplex och otrevlig än vad politiker och media i väst vill medge. Han har kallat människor från Kaukasus (till stor del bestående av muslimer) för ”ruttna tänder som ska dras ut” och ”kackerlackor som måste utrotas”. Han är en hårdför neoliberal nationalist samtidigt som han är beredd att sälja ut Rysslands gemensamma tillgångar till utländska (primärt USA) företag precis som Jeltsin gjorde.

Behandlingen av Navalnyj är en följetong i västmedia.  Det skrivs mängder om hur Putin jagar och har beordrat en giftattack på honom samtidigt som man totalt nonchalerar den tortyr och långsamma utdragna avrättning som Julian Assange utsätts för. Assange sitter inspärrad och riskerar 175 års fängelse i USA för att han avslöjat USA:s och andra NATO-länders krigsbrott. Hade han bara avslöjat ryska krigsbrott så hade han fortfarande varit en hjälte i väst. Hur kommer det sig att statsledningars handlingar bedöms så olika beroende på vem som utför dem?

Alla länder borde bedömas utefter samma måttstock. Klarar eller vågar inte media och andra kritiker att kritisera t.ex. USA, Storbritannien, Frankrike m.fl. på samma områden och sätt som man gör med Kina, Ryssland, Iran m.fl. så bör man hålla tyst.

Jag trodde aldrig att jag en dag skulle se en sådan hök som Ronald Reagan som en sansad och resonabel förebild på något område men dagens västpolitiker får honom att framstå som en fredsduva i sammanhanget. Vi måste behandla Ryssland med respekt och söka samarbete istället för konfrontation.

3 kommentarer