Lennart Holmlund och demokratin

Lennart Holmlunds syn på s.k. politiska vildar (oberoende eller partilös ledamot av parlament) är välkänd men varje gång han yttrar sig om det så blir jag fundersam. Hans argument mot förekomsten av oberoende ledamöter är att vi har partival i Sverige. Det är alltså partierna som sätter sina vallistor. Om man avviker för mycket från partiets politik så har man väldigt liten chans att komma med där. Kandidatens lojalitet ska alltså i första hand vara till partiet och inte till väljarna. Samtidigt verkar Holmlund inte ha några problem med personvalssystemet vilket gör att du kan göra politisk karriär (vilket är ett vidrigt koncept i sig) som en partiintern ”politisk vilde” genom att kryssa dig förbi paritets vilja. – Ja, men du måste ju ändå skriva under på partiets linje och värderingar, säger kanske någon då. Ja, men vi vet ju att människor kan ljuga för att främja sin karriär. Det har vi sett och ser ideligen inte minst inom politiken.

Det finns en anledning till att man har möjligheten att bli en oberoende eller partilös ledamot. Det grundar sig till att börja med i att mandaten i kommunfullmäktige, regionfullmäktige och riksdagen är personliga. I och med att vi har partival i Sverige så finns ingen möjlighet att ställa upp som enskild partilös representant i ett val till några av dessa parlament. Du måste vara medlem i ett parti för att vara valbar. För att den enskilde kandidaten ska ha ett visst mått av frihet och kunna rösta och agera efter eget samvete utan att riskera att bli straffad och tystad av partiet genom t.ex. uteslutning så finns rättigheten att behålla sitt folkvalda mandat som oberoende ledamot.

För mig är detta en viktig demokratisk princip då systemet med partival har flera inbyggda brister. Partierna, och framförallt partiledningarna har genom åren tillskansat sig en ökad makt, gentemot både sina egna medlemmar och svenska folket som stort, över både politikens innehåll men även vilka som ska representera dem i val. Så principen att mandaten är personliga är en viktig om än så liten ventil mot att bli inlåst i ett eventuellt toppstyrt parti som man kanske i övrigt sympatiserar med. Den rättigheten ska kvarstå.

Om man är emot det så borde man även i logikens namn vara emot personvalsinslaget. Personligen har jag inget emot det men det borde reformeras så att man även kan stryka kandidater och inte bara kryssa för den man gillar. Det kan vara så att jag som väljare sympatiserar med partiet i stort men att det finns en kandidat som jag verkligen inte litar på eller ogillar av andra skäl. Då ska jag kunna uttrycka det. Ställer man upp som kandidat till folkvalda uppdrag i parlament så måste man klara av att genomgå en sådan bedömning.

Avslutningsvis så finns det ett bra sätt att motverka risken att hamna i en sådan parlamentarisk situation som vi är i nu. Partier och politiker kan sluta att svika sina politiska och ideologiska ideal och det de har lovat väljarna att man ska kämpa för om de blir valda. Visst kan och kommer man säkert förlora val på det men i längden så kommer man vinna på att stå för något annat än makten i sig.

 

https://storage.googleapis.com/vkmedia-wp-blogg-vk/2021/06/30a9680d-politikgif02.gif

En kommentar

  1. Håkan

    Hav förståelse,gamla S-politrucker kan bara se ett stort dj….la S med 51% av valboskapen som demokrati.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.