Nordiska mediers hyckleri – Var är upprördheten?

”Nu får det vara nog” säger chefredaktörerna från de fyra nordiska tidningarna Dagens Nyheter, Politiken, Aftenposten och Helsingin Sanomat i en gemensam debattartikel riktad mot den Kinesiska regeringen som anklagas för att strypa pressfriheten i landet och då främst Hongkong. Anklagelserna stämmer garanterat och jag applåderar när journalister står upp för sina kollegor och det fria ordet i världen.

Det finns dock en hund begraven här för detta engagemang är ytterst selektivt. Var är fördömandet av amerikanska regeringens och myndigheters censur och strypande av press- och yttrandefriheten? Under lång tid och med ökande intensitet har det amerikanska politiska etablissemanget i samarbete med de stora techbolagen jagat, motarbetat och censurerat oberoende kanaler och nyhetsförmedlare som har både framfört kritik mot samma etablissemang och gjort stora avslöjanden gällande korruption, grova internationella och nationella brott.

Det här handlar inte om s.k. ”whataboutism” som jag anser är en problematisk term i sig men den diskussionen lämnar jag därhän i detta inlägg. Jag säger inte att man ska låta Kina komma undan ansvar. Som sagt, jag välkomnar detta initiativ men det ekar väldigt ihåligt om inte samma måttstock och värderingar ska gälla även för våra egna samhällen och makthavare. Man kan faktiskt kritisera flera länder och makthavare samtidigt. Det ena utesluter inte det andra. Det har t.ex. varit makalöst tyst kring Julian Assange i åratal med undantag för enstaka plikttrogna rapporter, oftast kring teknikaliteter som när utlämningen av honom från UK till USA avslogs i januari. Det finns även några få publikationer som skrivit lite mer kritiskt och djupgående kring hans fall men det är långt mellan varven.

Det tål att påminnas om att Julian Assange sitter i högsäkerhetsfängelset Belmarsh i UK för att han och Wikileaks avslöjade att USA och flera av deras Nato-allierade gjort sig skyldiga till krigsbrott. Om man drar ner brallorna på det militärindustriella komplexet (MIK) på det viset som Assange och Wikileaks gjorde så passerar det sällan ostraffat. Assange sitter där han sitter för att statuera exempel för andra journalister som kanske har funderingar på att göra något liknande. Budskapet från MIK är: Om du dristar dig till att utmana oss så kommer det här att hända dig. Vi kommer jaga dig och krossa dig. Är det detta budskap som svenska medier tagit till sig? Är det därför man har kastat sin kollega under bussen? För varför är det annars så tyst? Var är de kraftiga fördömandena, likt de man riktar mot Ryssland för deras behandling av Aleksej Navalnyj? Återigen. Det ena utesluter inte det andra. Det går att kritisera Joe Biden och USA samtidigt som man gör det med Vladimir Putin och Ryssland eller Xi Jinping och Kina. Det borde vara ett inlägg om dagen till stöd för Assange. Om journalistkåren inte vågar stå upp för honom så slår de i praktiken undan benen för sig själva. De utdelar ett dödligt slag mot en av de få krafter som kan avslöja och hålla den politiska och finansiella makten ansvarig. De spottar i ansiktet på alla de som har riskerat och riskerar sina liv för att försvara allas våra rättigheter.

Flertalet röster i det amerikanska medielandskapet har hindrats och tystats genom en rad olika metoder och varierande subtilitet. En stor del av de etablissemangskritiska nyhetsförmedlarna är aktiva på plattformar som Youtube, Facebook och Twitter. Några olika metoder innefattar s.k. demonetarisering, alltså att t.ex. Youtube stryper den aktuella kanalens inkomster via reklamintäkter. Från början var funktionen till för att motverka sådant som grovt språk och sexuellt innehåll men skälen till detta ingrepp har blivit mer och mer politiskt motiverat. Även algoritmerna som styr tittare till olika kanaler har alternerats så att dessa regeringskritiska kanaler göms i flödet eller inte automatiskt rekommenderas som är brukligt.

Olika kanaler kan även påvisa att antalet abonnenter har ändrats och ”kapats”. Klipp har blockerats eller tagits ned med grundlösa anklagelser om felaktigheter, osanningar och t.o.m. kopplingar till främmande makt (oftast Ryssland). Att sedan ”godkända” medier som t.ex. CNN och MSNBC har använt samma filmsekvenser eller klipp i sin rapportering utan bestraffning gör ju att man höjer på ögonbrynen. Även Twitter och Facebook har dragit sitt strå till den auktoritära stacken genom att suspendera, blockera och bannlysa användare för att de skrivit och lagt upp saker som inte gillats av makthavarna i Washington.

De styrande i både kongressen och Vita huset, och dessa icke folkvalda techbolag har ett nära samarbete med varandra, säkerhetstjänst och Wall Street (som har finansierat valkampanjerna för majoriteten av de valda politikerna). Deras gemensamma ekonomiska intressen har gjort att en stark lojalitet har växt fram dem emellan. Särskilt starka är banden till Demokraterna vilka stärktes än mer under Donald Trumps presidentperiod då hans okonventionella sätt chockade och stötte bort stora delar av den övriga politiska eliten. Inte så mycket för vad han sa utan för hur han sa det. I övrigt så är de båda partierna så lika att Silicon Valley inte bryr sig särskilt mycket om vilket parti som har makten i Washington.

Utöver den kritiska situationen för oberoende journalistik så har USA många andra mycket allvarliga problem som gör att man kan ifrågasätta i vilken utsträckning det faktiskt är en fungerande demokrati och rättsstat. Den galopperande korruptionen har vi redan snuddat vid med de folkvaldas osunda närhet till och beroende av starka vinstdrivna ekonomiska intressen på Wall Street och vapenindustrin. Ett annat område som borde chocka alla är fängelsesystemet som i praktiken är en fortsättning på det historiska slaveriet. Interner används i stor utsträckning som mer eller mindre gratis arbetskraft och hålls med olika bedrägliga metoder kvar i detta system.

Miljöaktivisten och advokaten Steven Donziger har suttit i husarrest i snart två år efter en enorm domstolsseger mot Chevron för att de har orsakat enorma miljöskador i Ecuador. Chevron blev dömda att betala 18 miljarder dollar i skadestånd. Istället för att följa domslutet och betala böterna så vägrade Chevron och drog istället igång en förtalskampanj mot Donziger och drog igång en motprocess i USA. När de fick avslag i domstolen som vägrade ta upp målet då de helt riktigt ansåg det befängt så lyckades de få en privat åklagare att åtala honom för bl.a. domstolstrots trots att han helt enligt lagen vägrade att lämna över sin laptop till motståndarsidan. Processen är helt unik då ingen har lyckats att med en privat firma, åklagare och domare (som dessutom har band till Chevron) sätta en person som vunnit i domstol i husarrest och fortfarande riskera fängelse. Många aktivister, jurister och 68 Nobelpristagare har vädjat till Biden och hans regering att ändra och täppa till lagen så att detta inte ska vara möjligt men hittills utan respons eller resultat. Det vore helt ödesdigert för miljökampen om detta fick sätta prejudikat. Var är svenska mediers upprördhet kring detta?

Ett annat fall rör journalisten Abby Martin som inför en föreläsning hon skulle hålla i delstaten Georgia avkrävdes att skriva på ett kontrakt som stipulerade att hon aldrig någonsin skulle uttala stöd för den Palestinaledda rörelsen Boycott, Divestment and Sanctions (BDS) som arbetar för frihet, rättvisa och jämlikhet för palestinier. Hon vägrade och stämde staten Georgia och vann. Men bara det faktum att man försöker tysta kritiska röster och journalister på detta vis borde röra upp känslorna hos alla journalister och försvarare av det fria ordet.

Det är livsfarligt att låta sig duperas i tron att hot mot fri journalistik och kamp för mänskliga rättigheter bara förekommer i länder som vi själva har satt oss till doms över och avfärdat som diktaturer och förtryckarregimer. I vissa fall stämmer vår bedömning men lika många gånger så grundar sig vårt motstånd helt enkelt i att vi inte klarar av att acceptera att människor i vissa länder inte vill leva som vi gör och faktiskt har valt ledare med en annan syn än vi på hur ett samhälle ska vara organiserat. I vissa fall är vi själva dessutom lika hemska eller värre än de vi anklagar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.