Svenska myndigheters människoförakt – Det måste bli ett slut på detta

När människor blir saker

I Uppsala har Keolis vunnit upphandlingen för driften av regiontrafiken och tar över efter Nobina. När UL gjorde upphandlingen så ställde man inget krav på att personalen ska följa med över utan alla anställda tvingas söka om sina jobb. Johanna Bång, trafikchef på UL säger att de vill få ut så mycket som möjligt för skattepengarna. Vad betyder egentligen ”så mycket som möjligt för skattepengarna”? I det här fallet betyder det helt enkelt bara lägst pris. Hur personalen mår eller behandlas ses inte som något viktigt. De ses som lika utbytbara som en biljettmaskin, sittdyna, backspegel, stoppknapp o.dyl. Definitivt mindre värd en än fordonet de framför. Att lågt värderad personal riskerar högre grad av sjukskrivning, både kort- och långvarig eller utföra sina arbetsuppgifter mindre effektivt p.g.a. sämre psykisk och fysisk hälsa verkar inte bekomma de styrande alls.

Jag undrar om Johanna Bång själv sänker sin lön varje gång hon har löneförhandlingar med sin chef, för att skattebetalarna ska få så mycket som möjligt för pengarna. Min gissning är att så inte sker. Johanna Bång visar nämligen tydligt att hon är en sådan person som tycker att hon och hennes liv och välfärd är mycket mer värd än t.ex. en bussförares. Alla hennes studiepoäng och erfarenheter till trots så framträder hon som en särdeles empatilös och känslokall person.

Johanna Bång är dock långt ifrån ensam. Det här är ett tankesätt och ett beteende som verkligen har bitit sig fast och spridit sig som en cancer i myndighets-Sverige. Jag undrar hur dessa människor tänker. Hur kan samvetet hos en person tillåta att man så totalt kopplar bort människovärdet från verksamheten?

Den här människosynen måste det bli ett slut på. Ansvariga politiker och tjänstepersoner må lura sig själva att det här bara handlar om pengar men en sån här samhällsmodell får långt större skadeverkningar än så. Ett fungerande samhälle bygger på så många fler värderingsfaktorer än debit och kredit på årsredovisningar. Vi har helt klart förlorat förmågan att se och agera efter det.

Vi får det samhälle vi bäddar för. Tänk på det när ni sitter och läser morgontidningen och förfasar er över hur empatilösheten breder ut sig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.