Ryssismen måste få ett slut

Jag hade tänkte skriva ett annat inlägg men så såg jag Lennart Holmlunds rubrik om Ryssland. Det är så mycket med kriget i Ukraina och diskussionerna i samhället kring det som provocerar mig. Egentligen är det fel att kalla det för diskussioner för rapporteringen, bedömningarna och kommentarerna kring det har från dag ett varit så enkelspåriga att man kan tro att vi lever i en diktatur. Det piskades så snabbt upp en antirysk stämning att jag inte kan frigöra mig från tanken att våra politiker och medier ville att detta skulle hända. Att krigsindustrin ville det är ju uppenbart och på något vidrigt vis logiskt med tanke på hur de uttalar sig och gör miljardvinster men att en så stor del av Sveriges och Europas politiker och medier hakat på är chockerande.

Man förintar medvetet sina ekonomier i länder som Storbritannien, Tyskland och Italien för att, som man tror, trycka till Putin. Man är beredd att offra inte enbart ukrainares liv i själva kriget (vilket är bottenlöst cyniskt i sig) utan även sina egna befolkningar. För vad? För en låtsad omtanke om en princip om staters suveränitet som man inte bryr sig ett skit om när det gäller exempelvis Irak, Syrien, Libyen, Venezuela, Bolivia m.fl.

I sitt inlägg använder Holmlund uttryck som ”ryssar ska man inte ha med att göra” och ”ryssarna är så underutvecklade att de kan inte göra pommes frites”. Detta är uttryck som möjligen springer ur Holmlunds avsky för Rysslands invasion av Ukraina och den är förståelig men de är generaliserande, felaktiga och rasistiska. Han kallar ryssar underutvecklade. Var har vi hört den sortens retorik förut? Majoriteten av den svenska politiker- och mediekåren gick häromdagen i taket när första delen av Sverigedemokraternas vitbok publicerades och tävlade om att misstro dess intentioner och påtala att ränderna aldrig går ur ett parti som SD. Sverigedemokraters generaliserande, fördomsfulla och rasistiska uttalanden har i åratal, rättmätigt, fördömts och fått hård kritik men byt ut ”ryssar” mot exempelvis ”araber”, ”judar” eller ”afrikaner” så ser ni direkt hur unkna och farliga den här sortens uttalanden blir.

Om Holmlund med pommesreferensen syftar på bristen på denna produkt så har det vad jag har förstått med råvarubrist att göra (något som vi i väst snart verkligen kommer förstå innebörden av). Även om det inte varit fallet så är receptet för pommes frites knappast någon statshemlighet och skulle en nation som skickar människor ut i rymden inte klara av att göra pommes (de hjälpte t.o.m. USA i flera år när deras rymdprogram gick i stå efter att rymdfärjorna pensionerades)? Nej, detta är hatpropaganda vars effekt blir en avhumanisering av ryssar som grupp, som helhet. Jag hoppas verkligen inte att detta är Holmlunds syfte p.g.a. av deras ledares handlingar utan att han uttryckte sig i affekt men det blir innebörden och effekten av sådana här uttalanden.

Någon säger kanske nu att, Patrik, du själv verkar ju hata amerikaner eftersom du skriver så mycket negativt om USA. Vem är du att uttala dig på detta vis? Jag hatar inte amerikaner och jag har aldrig sagt något så svepande om amerikaner som Holmlund och andra återkommande gör om ryssar. Det är de styrande, politiska och finansiella makthavare, som jag ”ger mig på”. Men inte ens mot dem har jag gått så långt som den svenska samhälls”debatten” gjort och fortsätter att göra mot ryska ledare. Allt som man kan anklaga Ryssland för har även många av de länder som hårdast förespråkar sanktioner och andra straff mot dem själva gjort och fortsätter göra sig skyldiga till. Lyfter man den här obalansen och särbehandlingen så anklagas man för att gå Putins ärenden och försvara hans handlingar.

Samma taktik används i andra fall som Syrien och Assad, Venezuela och Maduro m.fl. Det är ohederligt och får ofta en barnslig aura omkring sig. Dessa ledare må vara odemokratiska och ha alla möjliga brister som vi i väst tycker illa om men för det första är det inte vår utan dessa länders befolkningars sak att ta i tu med detta och välja sin framtid och för det andra saknar vi totalt trovärdighet i vår spelade omtanke för dessa människor när vi samtidigt, inte bara blundar för, utan rent av allierar oss med och stödjer länder och regimer med minst lika hemskt, ofta värre, facit vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. För att inte tala om hur vi själva nu glider allt djupare ner i det auktoritära träsket med censur och fängslande av journalister, visselblåsare och dissidenter.

Att tala om och förespråka en fredlig lösning genom förhandlingar med och ofrånkomligen eftergifter till Ryssland är inte detsamma som att försvara deras invasion eller stå på deras sida. Förhandlingar och kompromisser är den enda långsiktiga och hållbara lösningen på konflikter. För att underlätta en sådan så måste demoniseringen och avhumaniseringen av ryska folket och faktiskt även dess ledning upphöra, hur bittert det senare än känns.

Men Putin och hans regim har ju begått så hemska brott. Ja, visst, men här understryker jag legitimiteten i en framtida lösning. Hade ledare som Obama, Clinton, Bush, Blair, Sarkozy m.fl. accepterat att ställas inför Haag-tribunalen (jag begär inte ens att de skulle ha fällts även om jag anser att de hör hemma i fängelse) så hade argumentet för att ställa Putin inför densamma fått en helt annan legitimitet. Den blir emellertid särskilt svag då det dessutom är länder som USA och UK (som alltså givit sina egna förbrytare frisedel) som går i bräschen för att dra Putin inför rätta. Sen underlättas det ännu mindre av att vare sig Ryssland eller USA ratificerat medlemskap i eller erkännande av den internationella brottmålsdomstolen, ICC.

Men vi vanliga medmänniskor i samhället kan och bör göra vår del och sluta med generaliserande, fördomsfulla och rasistiska uttalanden om och angrepp på olika nationaliteter, samhällsgrupper och minoriteter. Det här kriget, som alla andra krig är en kamp mellan den självutnämnda och korrupta eliten och överheten i olika länder men de som får bära bördan och lidandet är vi, det vanliga folket, de styrda. Vi är fler än de. Kom ihåg det. Men de är skickliga på att ställa och hetsa oss mot varandra med nationalistiska och känslomässiga begrepp och symboler.

Vi har mer gemensamt med våra jämlikar i andra länder än med ”eliterna” i våra egna länder.

Vi är fler!