Sommaren är tiden många av oss väntat på, nu ska vi göraallt det där som vi inte hunnit med under året. Semestern fylls av en listan med saker som ska göras. Precis som övriga året. När så sommaren och semestern är slut, så har vi ändå inte hunnit med allt det där vi skulle göra och var tog den där välbehövliga vilan vägen?

Tyvärr åker jag också dit, att jag fokuserar på att göra istället för att vara. Vi är varelser och då ska via vara. Tyvärr så har vi skapat en bild av att det är viktigt att göra saker. Att det är själva görandet som är livet.

När vi närmar oss livets slut, så är det inte görandet vi minns, det är när vi har varit som vi minns. Vi minns när vi var med vår föräldrar i stugan och det regnade hela dagen, vi fick en hel dag med varandra. Vi minns när vi satt hos morfar och fick höra historien om när morfar fick lära sig att simma i ån. Vi minns vår första kyss, när våra barn föddes, vi minns alla de stunder då vi var tillsammans med våra nära och kära. Vi önskar då att vi lagt mer tid på att vara, än på att göra.

För att få ett rikt liv så gäller det att fylla det med tid då vi kan vara. När jag sitter där på fjället och ser utöver Torneträsk, då är det lätt att vara här och nu. Tiden liksom försvinner, jag är där och det finns inget då eller sen utan bara nu. Jag blev sjuk av mitt görande, jag gjorde så mycket att en dag kunde jag inte längre stiga upp. Jag har fått lära mig att vara är viktigare än att göra den hårda vägen.

Tyvärr är det inte alltid så lätt att vara här och nu. Vi har skapat ett ekorrhjul där det är görandet som premieras. Från det vi föds tills vi dör. Min politiska drivkraft nu, är att förändra vårt synsätt. Så vi kan var mer här och nu, då finns fjälltoppen där i skolan, på arbetet, i vården och i omsorgen.