Till den som har skall varda givet…

Gripenhoftner om Till den som har skall varda givet… Egentligen är vi människor bra underliga. Världen består av de som är fattiga och världen består av de som är rika. Vi i i-länderna har allt i överflöd och skaffar oss ett flertal välfärdssjukdomar. I u-länderna lever en stor del på lite och ingenting, och många svälter. Att varje människas grundbehov blir tillgodosedda borde inte vara svårt att genomföra, och då menar jag inte att fattiga behöver fler prylar. Jag anser inte att det är saker som gör att människor mår bättre, utan vetskapen om att man har mat för dagen, kan betala sitt boende, att barnen får skolgång, att man själv har ett arbete, att man får hålla sig frisk och skulle man bli sjuk, ja då kan man få hjälp. Att känna trygghet i sitt land. Att ha möjlighet att rösta. Att ha rätten att även ha sin egen röst och äga tryggheten att få säga vad man tycker. Så är det som vi vet inte för alla. Om jag någon gång känner mig nere, så brukar jag tänka att det finns de som har det värre. Det kanske inte gör mig gladare just då, men ger ändå ett större perspektiv på saker och ting. Jag brukar tänka på de barn som jag såg ett program om. Det var allvarliga 6-7 åringar som bodde på en soptipp i Brasilien. Rök och stank. Barfota och smutsiga sprang de runt där och försökte hitta saker för att sälja, eller material som kunde användas. Det var naturligtvis fruktansvärt som tittare att se den här misären, och jag tänkte att det måste vara svårt att förstå hur kämpigt dessa barn egentligen har det. Även om de tvingas acceptera sin situation är det påfrestande att inse att de har så små möjligheter att påverka sina liv. Men de allvarliga barnen i programmet hade också en annan sida, en sida där de skrattade och ibland busade med varandra.  Och då tänkte jag att hur orkar dessa barn skratta, då de lever på en soptipp? Ja kanske just för att vi människor inte bara är bra underliga, utan vi kan även vara starka när så behövs. /Maria