Myten om makten

Gripenhoftner om Myten om makten. Jag är för kvotering, så nu har jag sagt det. Jag är för kvotering och kompetens, inte kvotering eller kompetens. Diskussionen om kvotering är ofta onyanserad och ger en bild av att kvinnor skulle vara mindre kompetenta än män. Att det inte finns några kvinnor att välja. Styrelsedebatten går ibland varm.Det är ett känsligt ämne. Dock går det långsamt framåt. Inom millenniemålen visar statistik gällande parlamentariker i världen att det kvinnliga politiska deltagandet ökar. Sedan år 2000 har andelen kvinnor inom detta område ökat från 14 till 20 procent. Det är ändå intressant att fråga sig varför så få kvinnor finns i ledande position? Dvs. vad händer på vägen? Flickor uppvisar högre studieresultat och bättre avgångsbetyg än pojkar redan i grundskolan. Så även studiemässigt i gymnasiet och på universitetet. Ändå finns det fler män än kvinnor som är t.ex professorer? Akademin är medveten om detta och har aktivt jobbat med snedfördelningen under ett antal år nu. Kvinnor är duktiga men har ändå tuffare att ta sig till ”toppen” än män. Det är inte acceptabelt. Vad är det som blir hindret i karriären? Bevisligen inte kompetensen. Är det då barnafödandet? Ja, kanske det, men det torde även finnas kvinnor som saknar barn som känt av problemen för fortsatta framsteg. Vi måste börja uppifrån för att med tiden implementera idéerna i vårt samhälle. Att partierna arbetar striktare med varvade listor, dvs. varannan man och varannan kvinna ökar chansen till en bättre fördelning. Vi kvinnor måste också ta vårt ansvar för att påverka, eftersom vi är delaktiga i problemet och inte enbart offer. Det går framåt, men för långsamt och just därför är jag för kvotering. Nu!/ Maria