I lördags gick flyttlasset upp till Norrbotten. Vi lämnar nu Västerbotten bakom oss efter att ha bott här nere sedan 1998. Mycket har hänt under de år som passerat och jag är tacksam för de trevliga människär jag haft förmånen att komma i kontakt med under åren. 

Vi bodde några år i Umeå innan vi flyttade ut på landet till Hjuken, men det är ändå här jag känt mig riktigt hemma. 

Varje morgon när jag kommit till köket har jag ställt mig vid köksfönstret och tittat ut över älven. Den oreglerade Vindelälven har berättat så mycket om årstiden och om vädret. I huvudet har jag lagt upp den kommande dagen medan jag tittat på hur vattnet krusar sig av vinden, hur det på ytan syns att fiskar vakar, hur hela ytan brusar av ett regn eller hur det fina dagar bara är spegelblankt och stilla. 

På förskolan har våra barn spenderat mycket tid och jag känner en stor tacksamhet till hur personalen hjälpt våra barn att utvecklas. Särskilt tack till de fröknar som varit barnens favoriterl

Det ideella arbetet i Hällnäs Samhällsnämnd får jag också lägga bakom mig nu, men med tanke på att man fått in två duktiga resurser som tar över mina uppgifter så känner jag att den nya styrelsen nog kan göra ett väldigt bra jobb med att utveckla Hällnäs med omnejd.

Det känns skönt att man i kommunen lyckades hitta en rätt bra lösning för skolfrågan ute i byarna. Frågan med hur man löser de stora barngrupperna på förskolan löste sig liksom av sig själv när flera familjer väljer att flytta. Just osäkerheten i vad som skulle hända och de undvikande svaren och växlande åsikterna i vad som är bäst för barnen beroende på vad som kostar minst, gjorde i alla fall beslutet att lämna kommunen lättare. När sedan informationen kom var det ju redan för sent att fundera i andra banor.

Den största orsaken för oss att flytta upp är något så enkelt som närheten till familj och släkt. När barnen blir större krävs det ännu mer tid att ägna åt familjen. Att spendera den tiden i bilen på väg till och från jobbet i stället för med familjen känns inte rätt. Vi har dessutom varje dag fått ta med oss arbete hem för att inte ha barnen längre än nödvändigt på förskolan. 

Det kommer att kännas underligt att inte surfa in på vk.se/vindeln det första man gör. Jag lovar dock att tjuvkika på både hallnas.com och på vk.se för att se vad alla håller på med här nere!

Tack till alla ni som läst min blogg! Det har varit roligt att få nå ut och för alla kommentarer som kommit från er som läst och fångat mig på byn eller kanske skrivit en kommentar på nätet.

//Fredrik