Partibytet!

Det börjar vara några år sedan. Men dagens inlägg om partibyte väcker många starka känslor och minnen. Det är inte konstigt att man går igenom olika faser i livet. Allt från mognad till vett, förhoppningsvis, men vad gör man i politiken när nån klappar dig på huvudet och säger ” Jag hör vad du säger..” ..det är bara det lilla ordet MEN som fattas. För min del var det så. Jag hade till slut ingen tro på mig själv och den vida framtidsvisionen jag skulle stå för. Jag hade tillräckligt länge spytt galla över de som inte fattade vad vi i vår del av landet inte fick av allt vi producerade. Alltför länge spätt på föraktet för duktiga politiker i ledande ställningar som i demokratisk anda var valda av folket. Jag var delaktig i allt det där. Gnäll och åter gnäll, inte något som skulle leda framåt ens, tvärtom, spä på mer missnöje, till viket nytta?
I min politiska roll trodde jag stenhårt på lagarbetet. Teamet som tillsammans verkar för det goda livet. Teamet som stöttar och rådgör, teamet som i alla lägen står upp för varann. Men där stod jag så småningom med lång näsa, ut på svagis´n, egentligen. Det var ingen som frågade hur det var, hur jag mådde, vad hände, mer än att jag efter ett år av sömnlösa nätter och tveksamhet, tog ett steg rakt ut i tomma intet. Jo en massa väsen för all del, men det värsta var, alla telefonsamtal och möten med folk som höll med mig! Inte vågade stå upp för mig eller sina egna uppfattningar! Jag grät och våndades. Ingen vill vara utanför. Men det var jag. Bakom ryggen hördes tisslandet och tasslandet av vissa, först i dagarna har jag fått en ursäkt ifrån en stortsint karl som begriper.

I Umeå läser vi att Moderaterna är jätteglada över nya tillskott i partiet, men från håll ljuder annat. Jag kan förstå besvikelsen, men också den känsla som man som partimedlem brottats med, kanske innan steget tas. Eller det stora hoppet, egentligen. Att för alla beskriva varför detta sker, har jag full respekt för och ställer mig helt och hållet till fullo bakom. Sanningen är ändå den, att ingen är en idiot för att man ändrar sig. Man MÅSTE ha hjärtat med i politiken och dela det med de övriga i teamet. Heder till alla som i dessa dagar över huvud taget vill engagera sig. Det är minsann ingen lek och kräver sin man/kvinna. ..och ingen ska klappa någon på huvudet med nedsättande kommentarer… . med ”Jag hör vad du säger” .

Jag är fortfarande medlem i mitt gamla parti. I ett team som håller ihop och verkar framåt tillsammans i Bjurholm. Jag kan inte ha några uppdrag då jag inte är skriven i kommunen, men jag gillar laget. För mig räcker det gott.
Jag hoppas att fler vågar sig in i samhällsengagemanget. Visa respekt för varann och låt vissa ord och kommentarer vara osagda. Hälsar Gun Elisabeth Rehnman i Örträsk.