Schleka bånfotn

Schleka bånfotn – vi använde det uttrycket hemma i Vindelgransele för det tillfället när man skulle titta på någons nya bäbis för första gången.

Jag fick det lagoma och alldeles underbara nöjet att igår passa en glad liten nyammad fyramånaders gumma i 45 minuter medans mamman föreläste. En helt underbart söt och glad liten tjej. När man möter en sådan blick smälter själen och man blir nästan tårögd över livets mest fantastiska mirakel. Så full av liv, så ren och oförstörd.

Tänka vad fort man glömmer handlaget trots att man kånkat på fyra egna – fast det var ju ett tag sedan förstås. Jag befinner mej just nu i det underbara återhämtningsstadiet – mellan barn och barnbarn – när axlar armar psyke och nattsömn får en chans att vila upp sej, och jag
trivs alldeles utmärkt med detta. Njuter i fulla drag av att få sitta ostörd på toa, kunna läsa en bok eller ta en sovmorgon. Får ju små lagoma barn-doser när vi träffar Roberts fina barnbarn.

Vi fick iallafall 45 minuter tillsammans, lilla Liva och jag och förutom den alldeles ljuvliga känslan av att få hålla i en liten stark och spänstig bäbis med frimodig blick, så hann vi även ’småprata lite’ och jag blev påmind om hur snabbt livet rusar förbi och hur mycket jag älskar mina egna barn.

Konstaterade dock nöjt!! att det knappt ens skramlade till i nån liten kvarvarande östrogendepå. Inga mystiska reaktioner i mjölkanläggningen! Tiden för bäbissug är förbi och min biologiska klocka har stannnat på sex! Skönt! Lättad kunde jag hänge mej åt mötet med en alldeles ny och fin liten människa och därefter åka hem och skriva kärleksbrev till mina egna, tacksam för livet.