Gräslig änkeblues

Är solokvist här på täppan då R har styrt kosan mot Gauto för ännu en helg i byggandets tecken. Det känns lite ostimulerande att sitta här och munhuggas/diskutera med sej själv. Dynamiken blir inte riktigt densamma när jag hela tiden får medhåll för mina kloka ideer. Blir nästan irriterad på mej själv – vilken ja-sägare jag är!!

Tog dock tillfället i akt – nu när jag har huset fritt – att spela och sjunga ett par timmar och öva inför helgens spelning. Den förlorade sladden till min ljudanläggning har nu återbördats och det renderade nästan en slakt av den gödda kalven. (Katten – skulle R ha förslagit med munter min) Det är härligt att kunna kräma på och ge järnet när ingen hör. En klar fördel med att bo i eget hus. Jag är en aning nervös att tekniken ska krångla nu när min roddare är borta.

Ute är mörkt och kallt. Det blåser och spöregnar och är en riktigt mörk höstkväll. Det blir till att tända några ljus som motvikt till det mörka. Inatt kommer kisse demonstrativt bre ut sej över R:s säng. Tur att han inte kan se det. Det blir en riktig tjejkväll med andra ord.