Rosor på kinden och solsken i blick!

Robban

Livet på en pinne

Nu håller mörkret på att lägga sig över övre Laisdalen, och endast fjällens konturer syns mot den skymningsblå januarihimlen. Några timmars fisketur känns i de möra benen, i de stela fingrarna men mest i det varma hjärtat som fröjdar sig storligen. Detta är livet på en pinne!!

Sammanlagt 7 rödingar har fått vara uppe på isen för att strax återvända ned i hålet för tillväxt i Mittisjöns klara vatten. Med lite god vilja eller desperation hade man kunnat kalla dem ’matfisk’, men i ärlighetens namn var de i minsta laget för att man ska ha lust att stå och rensa med stelfrusna fingrar. Det blir ärtsoppa till middag istället. ’Den store’ tar jag i morgon istället. Nu är ju isen preparerad, skotern och motorborren provkörd, och jag har många lovande hål att beta av så snart det ljusnar igen.

R har varit med ut en stund, men han mår inte alls bra av den kalla luften, utan återvände hem till stugvärmen och till lite snickarjobb. Nu har vi ’afternoon teatime’ och jag återfår sakta värmen i fingrarna. Strax blir det till att dyka ned i pirkasken, lägga pannan i djupa veck och spekulera kring om jag ska testa någon ny variant i morgon? Har ni något spännande tips gällande pirkval för januarifiske av röding/öring?

Tänk vad märkligt…knappt är julen slut förrän man börjar känna av ljuset och längtan efter vårsol. Jag vill rekommendera er att boka in en fjällhelg/vecka i vår, med sol fiske och naturupplevelser. Varför inte till Övre Laisdalen….. Här finns Camp Gauto, Wennströms stugby,och i Adolfström finns även flera.

Etiketter:

3 kommentarer

  1. K-G Sjöström

    När jag läser om era äventyr där upp slåt det mig att din man kanske vet vem samediakonen Arvid Kaddik från Arjeplog var. Han var min förra svärfar.

  2. Sandra och Christian

    Hej mammsen, det ar sa kul att lasa din blogg, sarsklit nu nar jag ar sa langt borta. Nar vi laser om vader och vind och tittar pa dina bilder slar det oss att vi verkligen befinner oss i tva helt olika varldar. Vi ser fram emot att komma upp till gauto och spendera pasken med er i ar igen, och vi vill harmed paxa den varma husvagnen (Christians pahitt). Vi hoppas verkligen att vi far mojligheten att komma upp (om vi far?) och vi kanner oss verkligen priviligerade!! Hoppas nu att R kryar pa sig och att ni far njuta av de sista dagarna dar uppe innan ni aker hem igen. Fororenade halsningar fran Indien, KRAM CoS

  3. Sonia

    Jag minns med bävan vår skotertur i mars 2008 på Gautosjön och tackar Gud att jag öht kom levande i land. Ont krut…. Nä skämt åsido, jag förstår att du har det great däruppe och jag är lite avis.

Lämna ett svar till Sandra och Christian Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.