Lilla Lappgumman

Under dessa fyra år sedan jag mötte R så har jag fått höra en del otroliga historier berättas från dessa trakter. Om umbäranden i snöstormar kyla och mångmila turer i fjällvärlden. Dagar som igår är det omöjligt att inte fundera över hur folk kunde överleva vintrarna här uppe förr i världen….med sina stora barnkullar.Tänk bara att ständigt hålla elden vid liv, och att hitta något att stoppa i grytan för att mätta alla dessa hungriga magar, med snöstormen vinande utanför.

På andra sidan Gautosjön några hundra meter upp i en liten skogsbacke finns de ihoprasade resterna ev gammal lappkåta. Där levde en ensam liten lappgumman sitt liv fram tills dess hon en dag någon gång gång på 30-talet hittades drunknad i sjön. Hon hade varit i Gauto på juldagen och ätit julmat och spände på sig skidorna för att åka hem till kåtan. När hon skulle över från strandkanten till skogsbacken ramlade hon baklänges och oförmögen att röra sig med fylld ryggsäck och tung kolt drunknade hon däri ovarnevattnet säjer historien.

2 kommentarer

  1. Eberth

    Ja Gunnel, visst går det en rysning genom kroppen när vi tar del av äldre människors berättelser om öden och strapatser förr i tiden och i samma stund hör ungdomen klaga över att ”vi har ingenting att göra”.

  2. Gunnel

    Ja, R:s far är en mästerlig berättare och kan fortfarande konstena att fånga oss med sina skildringar från förr. Det borde bevaras till eftervärlden. Man glömmer så fort…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.