Funderingar ur fåtöljens djup

Snöfall och blåst utanför. Stillheten börjar så sakteliga lugna ned mig i sin famn, och jag har just brottat ned mina ’borde väl ändå fiska-ambitioner’ till en ’vi får se-nivå’. När arbetsveckan för övrigt är rätt inrutad är det nog en smula hälsosamt att följa helgens stilla flow med en lite mer kravlös inställning. I Gauto får nästan inga måsten plats, det är det bästa med denna plats.

Världen rasar nog inte för att man lägger ned planer eller ändrar hastighet intalar jag mig, tänder ett ljus,lägger pläden tillrätta över benen, tar en näve jordnötter och, ole-dole-doffar bokhögen på bordet. Lägger först Demensboken och Hot & våld i vård, omsorg och socialt arbete åt sidan och ambivalerar nu mellan romanerna Luftslottet som sprängdes och Tillsammans är man mindre ensam. Jag tror att Stieg Larsson segrar. Ska bara putsa läsglasen först…

Vid matplatsen ser jag silhuetten av en ’R i motljus’ som febrilt snickrar på utbildningsmaterial för kommande vecka. Hmmm, jag får nog helt enkelt brotta ned honom på soffan och få honom på bättre tankar. Han skulle verkligen behöva varva ned. Om inte annat kanske damstafetten kan vara ett trevligt avbrott. Visserligen med överhängande risk för nya blodtrycksrekord men ändå….

Jag hoppas att även du tar och överraskar dig själv med en gåva i form av vila eller någon trevlig aktivitet du sällan unnar dig. Vi måste vara rädda om oss!!!