Fjällor på hemmaplan

Av , , Bli först att kommentera 0

I fjol gick jag med i sportfiskeklubben Fjällorna. Tyvärr visade det sig att de flesta aktiviteter skedde söderut och bara några enstaka medlemmar kom från norrland. Svindyra fiskeresor till avlägsna fiskevatten rimmar illa med en sjuksköterskelön och kändes ouppnåeliga för lilla mej. Skellefteå har visseligen startat en egen lokalavdelning för tjejer, men det känns lite avlägset och liksom att ”gå över ån efter vatten”att kuska dit.

Nu har en Umeåtjej tagit initiativ till att skapa tillfällen att träffas och fiska eller prata om fiske på hemmaplan och jag ser fram emot att träffa likasinnade. Min förhoppning är att prylar, märken, och snobberi inte har lika framträdande roller inom damfisket. Det är själva upplevelsen som lockar, att kanske få sällskap ibland på fisketuren. Den som har mest prylar när han dör – tävlingen är jag inte med i längre.

Att jobba eller inte…det är frågan

Av , , 2 kommentarer 1

Så länge jag siter stilla och inte flänger runt så går det hyfsat, men kallsvetten och huvudvärken ligger på lur och slår till så fort jag reser mej upp. Bältrosmedicinen gör även den sitt till i mosighetskänslan. Snart har jag ätit den i två dygn. Det bränner och värker en del från utslagen samtidigt som det kliar. Helgen är snart slut, almanackan för kommande vecka talar sitt tydliga språk, och det känns ytterst kluvet. Å ena sidan kanske jag fixar att jobba imorgon, men mitt förnuft och mina nära och kära spänner stränga ögon i mig och undrar vilket språk från min kropp jag skulle förstå…om inte detta är tydligt nog. Karensdag har jag inte råd med nu! Smittar jag? Ambivalensen härskar här och nu. Jag bestämmer mig snabbt för att byta samtalsämne och säja som gubben sa: Hä ä vere ida!

Djupdykning

Av , , 2 kommentarer 0

Passar på att gå igenom lite papper nu när jag inte orkar så mycket. Hittar en del fina foton som väcker glada minnen och vykort från vänner jag inte talat med på länge. Nu hittar jag min vackra ’brevpost’ som jag fick i julklapp och tror att jag rent av ska ta och skriva några små handskrivna hälsningar. Det är ju SÅ kul när man själv hittar ett vanligt hederligt brev insprängt bland reklam och postkodserbjudanden. Hittar även en liten bok med tänkespråk som jag fått av min storasyster Ann-Mari. Titeln är: Stanna upp en stund.
Några av klokheterna bjuder jag på här:

”Man måste stanna upp en stund ibland för att orka gå vidare”

”Hygglighet är som luften i däcken – den kostar ingenting, men gör resan angenämare”

”Nu för tiden sätter man in fläktar i köken för att bli av med matoset som förr lockade in familjen i köket”

”Ingenting är stort eller smått, förrän det jämförs med annat”

Också en slags lördag

Av , , 2 kommentarer 1

Ibland blir inget som man tänkt sig. Jag hade föreställt mig hur jag full av energi skulle ta itu med ett och annat som släpat efter på hemmaplan. Dessutom har solen mage att lysa sådär gnistrande klar på de skitiga fönstren och genom hinnan ge en hint om hur mysigt det är ute. Jag får nog trotsa mina ajjiga brännande blåsor och se om jag klarar några plagg mot huden och ta en promenad ned till badet. kanske kanske det finns några uppborrrade hål så jag kan doppa en pirk, som uppvärmning inför kommande helg. Jag måste vara frisk då!!!

Huvudvärken ligger som en molande sordin över tillvaron och nu har utslagen spritt sig även till kind och ögonlock, ont i ögonen och lite suddigt ser jag så jag funderar på att slå en pling till sjukvårdsupplysningen och höra om jag måste agera på något särskilt vis när det gäller ögonen även fast jag började äta medicin i gårkväll. Jag känner mig ganska omtöcknad, vet inte om det är medicinens eller bältrosens fel.

Kanske ändå inte….

Av , , 2 kommentarer 1

Kanske klimakteriehäxan är en bit bort. En liten strimma av hopp tändes idag när min småfebriga känsla och huvudvärk de senaste dagarna fick en naturlig förklaring. Under förmiddagen poppade det nämligen upp flockar av små bulliga vätskefyllda blåsor på överarmen, upp mot halsen upp under hårfästet. Min sjuksköterskevän och kollega Annika och jag ställde samstämmigt diagnosen BÄLTROS, vilket skulle kunna förklara varför jag mått som jag mått de senaste dagarna med huvudvärk och feberkänsla, samtidigt som det var en hyfsat osannolik diagnos med tanke på min relativa ungdom i sammanhanget SAMT det faktum att jag redan haft det för 20 år sedan.

Denna sjukdom drabbar främst äldre och försvagade personer med nedsatt immunförsvar. Visserligen har jag inte varit speciellt rädd om mej på senaste tiden med 180 knyck i jobbet, men det går ju inte upp emot hur min situation var för 20 år sedan när jag slet ensam mestadels med mina fyra ungar hus snöskottning, jobb och vardagsslit under de år mitt exx jobbade borta hela veckorna och jourade hela helgerna. Nu får jag säcka ihop i soffhörnet om kvällarna och se oförstående ut även om R pekar lite menande mot diskbänken.

En liten stämningshöjare såhär på fredagseftermiddagen blev läkarbesök (100 kr) efter inrådan av sjukvårdsrådgivning och därefter ett ”billigt” besök på Apoteket. Bältrosmedicinen kostede ENDAST 1000….. spänn. Lämpligt så här efter min mastodontteleräkning på 5600! efter att telefonen ”kapats” under semestern. I morse kl 04.00 ringde telefonen – som nu är spärrad för utgående samtal. Skypade Bella för att höra att det inte hänt något, och därefter till det nummer som samtalet kom ifrån….en mansröst på thailändska svarade. Skumt var ordet sa Bill – Mysko sa Bull

Ur askan i elden

Av , , 3 kommentarer 0

Är riktigt lur på att jag har fått begynnande känningar av ännu en av de kvinnliga vedermödor som drabbar oss kvinnfolk helt oförskyllt. Trodde först att det var ackumulerad värme från vår resa i varmare trakter som gjorde mig oväntat het sådär helt apropå och lika snabbt försvann, men nu är det nog bara att skåda verkligeheten i vitögat och inse faktum, att vallningarnas tid är här……och Nej, jag pratar inte om skidvalla….

Jag minns en kollega som beklagade sig över fenomenet. Hon hade en liten batteridriven fläkt i västfickan och kortärmat även mitt i vintern. Det är väl bäst att pallra sig ivag till Claes Ohlssons och införskaffa en dito innan R börjar sin övertalningskampanj för osmakliga och vederstyggliga takfläktar vilka jag anser vara en styggelse trots att de kan avge friska fläktar.

Skallebank, migrän eller kopparslagare

Av , , Bli först att kommentera 0

Mindre kärt barn har ändå rätt många namn. Vaknade med en dov täppt känsla i huvudet, antog att det var mina trånga bihålor som spökar lite nu och då kurerade mig med Alvedon och Sinova och for till jobbet. Där slog det till med full kraft – huvudvärk och illamående. Insåg med stigande desperation att dagens fyratimmarsutbildning inte kunde ställas in utan olägenhet för beställaren som ju delat upp sin personalgrupp på tre utbildningstillfällen.

En tupplur, en alvedon och lite kaffe senare hade det lättat något och vi kunde ge oss iväg, Jenny och jag, som planerat. Det gick ändå bra, och det är ju alltid lika roligt att träffa personalgrupper, deras ledare och sjuksköterskor runt om i äldreomsorgens verksamheter.

Lätt transparent, skakis och blek bakom solbrännan har jag nu fått landa hemma i soffan. Mina pojkar får äta rester till middag och jag hoppar över middagsmaten för egen del. Vila, sömn och lite ompyssling hoppas jag på, denna onsdagskväll.

I morgon kommer en demensdelegation från Lycksele och besöker oss i teamet och på eftermiddagen blir det föreläsning för sjuksköterskestudenter. Jag vill bli PIGG!!