Den ryska dockan

Den ryska dockan har för mig en oslagbar symbolik i hur vi människor åldras. Längst in finns den lilla minsta sårbara och där emellan olika åldrar och storlekar vartefter livet fortskrider. Hittade denna fina dikt skriven av en okänd kvinna

Den gamla kvinnan satt hela dagarna och stirrade rakt ut genom fönstret från långvårdsavdelningen. Personalen lät henne vara för sig själv och trodde att hon inte var intresserad av omgivningen. Vid sin död efterlämnade hon denna dikt.

Vad ser Ni systrar, vad ser Ni säg?
Tänker Ni inom Er, när Ni tittar på mig:
’En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick.
som spiller ut maten och inte ger svar
när Ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad Ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter Er göra som Ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till’.

Är det så Ni tänker när Ni ser mej, säg.
ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mej.

Jag skall tala om vem jag är som sitter här så still,
som gör vad Ni ber mig om, äter när Ni vill.
-Jag är ett tioårs barn med en far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart möta en man.
En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och hållt.
Vid tjugofem -nu har jag mina egna små
som behöver mig i hemmets trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut.
Men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt,
och tänker på åren, de alltför få som flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om Ni ÖPPNAR era ögon systrar, så ser Ni ej
bara en knarrig gumma. Kom närmare, se MEJ.