I vårt avlånga land…

Pratade nyss med min dott som berättade om det somriga vädret i Göteborg. Om blommande äppelträd om nyklippta gräsmattor, om Christian som står i vadarstövlar och fiskar havsöring för glatta livet och om sina fina nyinköpa mammakläder. Den lilla magen växer och jag känner igen mig i hennes iver och längtan efter de första små sparkarna – den där omisskännliga lilla känslan då man håller andan och undrar om man verkligen känt rätt.

Jag berättade om mitt Vännäsbesök, om att isen fortfarande ligger tjock vid badet i Sörfors och torrfåran ännu är snötäckt med isiga klippor. Hon förvånas över hur stor skillnad det är mellan våra landsändar. En hint av hopp delgav jag med att beskriva den hisnande glittriga känsla jag upplevde när jag passerade Umeälven och den hade rivit och dess blåa band trosvisst ringlade mot havet.

Nu sitter jag och tittar på det vackra blomsterarrangemanget som jag fick efter dagens föreläsning i Vännäs och känner att våren i sanning är här, och sänder en längtans tanke till mina fiskespön som troget väntar i förrådet. Snart är det dags att ta dom….havsöringen!

Med bultande hjärta mötte jag Vännäsborna idag. Bland dessa glada ansikten fanns två som jag kände igen. Min barndomsvän Ann-Kathrin och så bloggvännen Kalle från bloggen bredvid. Det var verkligen roligt att få träffas öga mot öga och vi hann med både kaffetår och lite småprat innan det var dags att vända hemåt!