Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont……eller??

Ursäkta men jag skulle vilja säja en sak……..

Blåste idag dammet av min gamla ungdomsbibel som vilat orörd i många år eftersom jag idag när jag körde hem från jobbet fick rubriken till dagens blogg uppseglande i mitt huvud. Egentligen är det bara symboliken jag var ute efter när jag hittade 23:psalmen och dubbelkollade att söndagsskolans minnesverser satt korrekt i hjärnbarken.

En annan biblisk metafor handlar om "hur varg och lamm skola beta sida vid sida" i paradiset. (Nu är det bäst att hålla i hatten och tungan rätt i mun så man inte blir feltolkad eller misstagen för att ha gett sig in i politiken) Jag vill därför starkt poängtera att jag enbart skriver i egenskap av den lätt obstinata civila lilla mänskliga skattebetalare jag är. Det är medkänsla för den lilla utsatta människans sak som driver mig,

Om ni tror att jag med vargen och lammet syftar på kommunen och landstinget – så tror ni alldeles rätt. Vem som är vem är upp till läsaren att själv välja. Något paradis på jorden kan man nog inte förvänta sig, men Min poäng med detta något kryptiska inlägg är denna:

När jag själv blir gammal och skruttig (läs vandrar i dödsskuggans dal) och är i behov av kompetent omhändertagande, hoppas jag vid Gud att båda parter har lyssnat till en liten skattebetalare i Sörfors, svalt stoltheten, slutat bråka om vem som ska betala vad (ur mina/dina pengar) och tömt de klirrande sekinerna från varsitt håll i en gemensam pott, där ordet SAMVERKAN står skrivet med glödande kol.

Rätt och slätt…vore det inte ganska smart att inrätta en ""fridens zon"" finansierade av båda parter där man slapp tjafsa om betalningsansvar eller behöva skicka hem skröpligt folk för tidigt från sjukhuset. Framforcerade lösningar gynnar ingen. Har vi råd att ägna betald arbetstid åt att sitta i långbänk och bolla heta potatisar mellan varandra? Det blir både dyrt och skapar onödigt lidande. De värdegrundsord jag kan är: Omtanke, öppenhet och medskapande. Hur lyder landstingets värdegrund? Någon?

4 kommentarer

  1. Sonia

    Nu har du överträffat dig själv igen. Tror jag snor din text och skickar in den som insändare i min Gefle Dagblad… snälla stäm mig inte i så fall!

  2. Berith I

    Gud ä getar åt mä,ja kom allri tell å sakn nanting. Han lätt me ta igen me på nylägden. Han frakt me dell vattn där ja kan må gôtt. han gör sä dä känns bra innani mäg; Han pek ut rätte vägen åt me barra förr namne hans. Om ja än far å vanner innsänn dö´n sjölv, sää ä ja allrig ampen,föörr Du ä olave me; käppen din å staven ä jussom gotrösta ått me….

Lämna ett svar till Berith I Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.