And now…the end is near…..

Vår sista kväll i NY är här. Föreläsningen gick bra och jag känner mig spak och mör – som alltid efteråt. Våravslutningen på kyrkans träffpunkt för mogna damer var forumet. Damer med svenskt påbrå som lever och bor här i USA. R fick agera ’tuppen’ bland hönorna och jag var lite extra spänd eftersom det var första gången han hörde mig föreläsa. Ellens närvaro kändes också extra pirrig.

Efteråt var det fika och diskussion och det var mycket intressant att höra hur det kan vara att vara anhörig till en demenssjuk person i det här samhället. Det kändes som om allting gick bra och jag fick en fin Höganäsmugg med fåtöljbricka i present. Jag lämnade även ett ex av Gunnels barndomskalender här i Biblioteket ifall någon är sugen på lite svensk julstämning så här i maj:)