Om karaktär och att inte känna igen sin spegelbild

Mamma o Pappa och jag på min studentdag i Härnösand.

Känner mig omåttligt stolt att jag övervunnit frestelsen att hänge mig åt bullberget på diskbänken. Just nu är det disciplin, motion , nyttigheter och lite fuskhjälpmedel som gäller för att komma i form till födelsedagen. Det skulle vara så roligt om min inre bild av mig själv stämde överens med den yttre. Dvs minus några kilo…. Jag har lite svårt att känna igen spegelbilden som jag ser nu och vill gärna tro att spegeln är knasig….

Jag vill poängtera att jag aldrig i livet skulle byta bort den goda känsla jag ändå har kring mig själv och min lekamen idag mot ungdomstidens ständiga känsla av att aldrig duga. Den var hemsk, fast jag kan ju se på bilderna nu efteråt att jag var fin.

Lite raskare, lite rörligare och lite snyggare är mitt mål. Om ni ser mej mellan butikshyllorna på Qvantum bland smågodiset sådär strax före middagstid, så smäll mig på fingrarna för Guds skull! Social kontroll är inte att förakta. Jag misstänker att min kära chef även kommer att ställa en fråga kring detta i morgon på mitt årliga medarbetarsamtal. Vad skönt att kunna säja: Gunnel är på G.