Återinför spöstraffet omgående!

Det handlar om fiskespön – mitt ultralätta och mitt fina teleskopspö. Älsklingsspön för lättare och för tyngre fiske som följer mig i ur och skur – utifall att….

Jag packar alltid mina fiskegrejor själv. Utom igår. R ropade att han packade in min fiskeväska och eftersom han ställt bort mina fiskegrejor dagen innan så visste jag att han "visste" vart spöna fanns. Han gav intrycket att fiskegrejorna var medpackade och jag packade inne. En bra fördelning.

Efter halva vägen får jag en ond aning och frågar igen. Då visar det sig att han packat ETT spö. Ett FLUGSPÖ. Alexanders spö.

Jag är ingen flugfiskare.

Inget av mina kära spön var alltså medpackade  och vanmakten och katastrofkänslan dansade  polka där en stund i mitt bröst. Du som själv är fiskare förstår vad jag menar…

Det är viktigt att man har de grejor man är van vid och tycker om.

Det är sådana gånger en relation sätts på prov.

R menade att "nog finns det spön i Gauto" och syftade på sin fars reliker från bambueran. Stumma otympliga spön med kärvande gamla rullar, de som jag använt för att köra släplina och långedrag med.

Det var bara att gilla läget och nu försöker jag "hotta upp" en gammal öppen haspel med en tunn flätad lina som jag hade längst ned i fiskeväskan och det minst stumma spöet. Med lite tur kan det ordna sig "nassenär"

Under tiden vakar det hysteriskt i viken. Fisken verkar gå nära land. Håll tummarna!!!!