Supernostalgi

Av , , Bli först att kommentera 18

Idag på en Loppis ute på landsbygden hittade jag denna obrutna förpackning med silfilter. Vilken nostalgi!Som genom ett trollslag är jag tillbaka i lagårn i Vindelgransele. Jag står på den där golvplankan som vickade lite och ser på när mamma i sin ladugårdsrock och med hilkan över håret står och häller den skummande spenvarma mjölken i den därför avsedda silinsatsen. Den är placerad på den zinkfärgade mjölkkrukan. I botten där så ligger silfiltret som består av ett cirkelrunt tunt vaddskikt.

När all mjölk har passerat filtet sitter Kisse glupskt och slickar sig om munnen i väntan på det porösa mjölkdroppande filtet. I ett par munsbitar så är det slukat. Så här i efterskott kan jag undra hur matsmältningen i kattmagen klarade av denna delikatess, men mig veterligt mådde katterna prima ända till den dag de fick smaka på Gyttorps special bakom gödningskasen.

Sedan följde Kisse lojalt med på den sedvanliga Via Dolorosa mot Mjölkbäcken och försökte oupphörligt trassla in sig mellan fötterna på bäraren av den tunga mjölkkrukan.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

I väntan på ljusblå brev

Av , , 2 kommentarer 14

Sommaren 1970 när jag med bultande hjärta promenerade på mitt dagliga posthämtningsstråt och väntade på ljusblå brev poststämplade i Vännäs, med likaså ljusblå brevporton med gammkungen i profil så fanns föremålet för mitt mycket unga hjärtas känslor på 17 mils avstånd och väntade i sin tur på gulrandiga brev (om jag inte minns fel) från mig. Den årliga julklappsbrevposten kom väl till pass.

Till födelsedagen fick jag detta inramade kort av min kompis Elisabeth som genom idogt spaningsarbete råkat komma över denna relik från ungdomsårens ljuva tid. Den stilige och slipsprydde  unge mannen vid min sida hette Torbjörn. Vi var båda 11 år gamla.

Fotografen hette Bertil, och kameran hette troligen Instamatic. Idag hade jag möjlighet att köpa en sprillans ny inplastad och oanvänd dito på loppis i takten av Norrbyn. Jag nöjde mig dock med en bakafjäla, en serveringsbricka, en gammal almanacka och en ny förpackning silfilter.

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Högtflygande planer av gästbloggare R

Av , , 11 kommentarer 13

Eftersom en del har funderat lite runt flygfarkosten så har jag lovat att komma med lite fakta:

FIB kallas den, betyder flying inflatable boat. Farkosten klassas som ultralätt flygplan av kategorin tyngdpunktsstyrd. Den andra varianten är roderstyrd, alltså samma princip som på vanliga flygplan.
 
Med tyngdpunktsstyrd så menas det att hela farkosten (gondolen) hänger i en "pivå"-punkt under vingen, och man manövererar farkosten med bygeln genom att förflytta tyngdpunkten under vingen, och därmed så tippar vingen  antingen sidledes när man skall svänga, eller tippar man den framåt när man skall sjunka, eller bakåt när man skall stiga.
 
Man kan alternera mellan att ha en gummibåten kopplad till flygdelen eller 3 st hjul kopplad till flygdelen, å då får man en sk "trike". På hjulen kan man sätta skidor också om man vill.
 
Ultralätt betyder att det är en lätt flygfarkost. Maxvikten är satt till 450 kg inkl pilot och passagerare (max 1st). Dispens finns upp till 500 kg.
 
I min FIB så sitter det en 2-cyl Rotax på 63 HP. Motorn är utrustad med dubbla tändssytem och dubbla tändstift per cyl. Marsch farten är c:a 65 km/h. Bränsleförbrukningen är c:a 15 l/h, och en tankvolym på 45 l, vilket innebär att rangen blir 15 mil med säkerhetsmarginal. Startsträckan på vatten är <100 m vid 1 pers, vid 2 pers ung 200 m.
 
I och med att Ultralätt nu har blivit  godkänt i Sverige innebär det att för den flygintresserade så finns det ett alternativ som inte är lika kostnadskrävande som tidigare.
 
På ultralätta flygplan får man göra mycket insatser själv. Man får meka med i stort sett allt. Farkosten skall dock besiktas en ggr per år. Motorn måste dock lämnas in på översyn var 300:e timme. 
   
Certifikatet som man behöver är enklare än för vanliga sportflygplan som går under klassen PPL, (privat pilot license) . Teoridelen är densamma för både tyngdpunktsstyrt  och roderstyrt.
 
Flygtiden vid utbildning på tyngdpunktsstyrt får man räkna med min 15 tim. Har man cert för tyngdpunktsstyrt så behöver man bara flyga in sig på roderstyrt om man vill fortsätta med det. Certet kostar c:a 35 000 kr med teori, böcker och flygning för tyngdpunktsstyrt.
 
Begränsningen med den här farkosten är dock att den är vindkänslig. Man ska inte flyga i starkare vind än 5 m/sec. Ej heller i regn om det ska vara ett nöje, eftersom man sitter helt öppet, .
 
Roderstyrt är dock mycket mer förlåtande mot vinden. Förhållandet mellan vingarea/vikt är det som är avgörande för vindkänsligheten. Vingarean på tyngdpunktsstyrt ligger på c.a 19 kvm, medans den är väsentligen mindre på roderstyrda farkoster . Kraftig termik och luriga vindar kring tex. bergstoppar mm måste man ta särskild hänsyn till. 
  
Välkommen med frågor för den som undrar över nåt mer än vad jag här har kommit ihåg att berätta om.
 
För att läsa lite mer om historia kring Fib titta på denna länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Flying_Inflatable_Boat
 
Hälsningar R(obban)
 
 

Kaffekaffetåren den är bra….

Av , , Bli först att kommentera 13

Nu Hemma igen, nyäten och nöjder. R skriver flygbåtsinlägg för fulla muggar och tar sin uppgift som gästbloggare på blodigt allvar. Vi har hunnit hälsa på vänner, titta på en potentiell stuga, göra Hörnefors och rean på HH, samt beta av Norrlandskusten kring Norrbyskär.

En riktig utflyktsdag helt enkelt. Vädret har varit ömsöm vin ömsom vatten men så småningom tittade faktiskt solen fram. Dessutomfick vi smaka årets första hemplockade jordgubbar. Mmmm. En kaffetår, en skvätt Bailys och en liiiiiiten chokladbit på detta och allt är som det ska.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Utflyktsdax

Av , , Bli först att kommentera 15

Idag blir det en liten utflykt till goda vänners stuga. Himlen är lite gråluddig, men inget regn än i allafall. Det går segt med att lägga in kategorierna, men sakta men säkert ska alla inlägg hamna i sina rätta fack. Jag blir själv nostalgisk och fastnar i att läsa det jag skrivit för länge sedan. Snacka om att det är bra för minnet att skriva ned saker. Prova du med!

Jag tänker låta R gästblogga i eftermiddag om en annan av hans stora kärlekar nämligen flygbåten. Det kommer bilder, fakta och lite annat smått och gott. Vi ses!

Bli först att kommentera

Klonad vare din man – eller återvunnen

Av , , 5 kommentarer 16

Man måste medge att framtidsforskningen skapar såväl nya möjligheter och skräckscenarier. Både för egen del och för andras kanske det skulle vara idé att skaffa sej några reservexemplar av sej själv och de sina att ha i byrålådan utifall att.

Själv har man ju inte riktigt lust att utgå ur sortimentet riktigt än, men man känner ändå onekligen hur organismen av ålder och slitage börjar svikta en aning och hur krämporna börjar försiktigt ge sej tillkänna. Så hux flux kanske man trillar av pinn. Jag går mot döden vart jag går…..så sant så sant.

Kanske R till julklapp skulle få ett presentkort som utlovar ett exemplar av mej – en naturtroget uppstoppad sambo att flytta runt i huset ifall det känns för ensamt den dag jag är borta.
 
Som en sentimental installation kunde jag stå där, full av träull ,med blänkande porslinsögon, en halväten kexchoklad i näven och mungiporna lätt tillbakadragna som för att just ta ett bett.
 
Just sådan han minns han mig nog:  Med pms-mjukisbyxorna på och såväl håret som fleecetröjan på trekvart. Inget tillrättalagt hollywoodstuk, här inte, utan mer som en naturtrogen dammsamlande relik.
 
Nja vid närmare eftertanke skulle jag nog själv inte uppskatta att se hans stela silhuett torna upp sig bredvid sängen i nattmörkret. Vi föredrar nog båda att minnas varandra genom tidens vaselinsuddiga lins – lätt förskönade den dag vi är borta. Och som alla konstverk så är det ju bara originalet som är riktigt värdefullt.
 
Att dagen kommer när man går ur tiden är dock odiskutabelt. Jag vill ju gärna tro att själen går till en skönare boning och känner mej förnöjd över detta, men gammkroppen då? Allt kött är ju hö säjs det och jag vill för allt i världen inte bli till besvär och kosta mina barn en massa pengar den dag jag väl är borta.
 
Jag har för varje år blivit alltmer miljömedveten och försöker värna om vår natur, sopsortera och handla miljömedvetet, men jag vet oxå att jag själv är en vandrande miljökatastrof och att mina amalgamstinna käkar skulle kunna knäcka vilket torskbestånd som helst.
 
Sedan torde man vara rätt proppad med konserveringsmedel så det är inte säkert att man alls förmultnar.
 
Fantasin flödar: Kanske man skulle ta och bli några kilo prima pellets att elda i brasan med? Eller en säck gödsel för blommorna? Tanken att få bidra till ett framtida spirande liv tilltalar mig starkt. De senaste rönen om att frystorkas eller lösas upp till några liter simmig vätska tilltalar mej inte alls. Nej!
 
Mina barn vet att jag vill brännas och sedan ska dom strö mej i den brusande älven på den där speciella platsen som bara dom vet, en fin sommardag och alla fyra ska vara där och dom har order att vara goda vänner i allafall just då.
 
Jag vill absolut inte veta av några intriger, utfrysningstendenser, gliringar, arvstvister den dagen, och jag vill absolut inte strös ner genom ett borrhål i isen! Sommar ska det vara, annars ska jag spöka för dom. Och dom ska minnas mej som i mina bästa stunder och le och vara glada för varandra och den tid vi fick.
 
Du kanske tycker jag är hemsk som skämtar så makabert om döden,  men jag föredrar faktiskt att veta både hur jag själv men även de mina vill ha det vid livets slut.
 
Döden är ju det enda vi vet alldeles säkert kommer en dag för oss alla, fattiga eller rika. Fram tills dess kommer jag att leva och njuta av livet tillsammans med mina kära. Until the end.
 
 
5 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Det var en gång….

Av , , 4 kommentarer 14

Gunnel

Det var en gång en liten demenssjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång för kvällen: Det här måste du komma och se!

På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes fullständigt livsfarlig farkost, som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt! Han utbrast genast i spekulerande kring vådliga och mycket visionära användningsmöjligheter av farkosten, utan att alls beakta fara för liv och lem.

Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När jag nu har gått och skaffat mej dej….och vill spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam, övergiven och snorande på en sten i Gauto och snickra på utkast till hypotetiska dödsannonser, medan du vinglar iväg mot horisonten och en högst oviss framtid??? Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??

Guben skakade suckande på sitt iderika huvud och argumenterade länge och oroväckande enträget för sin sak, tills hon somnade utmattad på sin våta kudde.

Solidarisk eller toffel…välj själv vilket, lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte ändå att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.

Den lilla systern berättade skroderande om vidundret för sina supportande systrar och visade de bilder som guben skrivit ut om flygfäet och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.

Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och insikt om den nya möjligheten att kunna nå avlägsna drömfiskevatten, dit ingen annan kunde nå.

Så en vacker vårvinterdag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sej till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat. Han köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans kvinnan och järnet var varma.

En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens uppkörning och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sej för att våga sej på en provtur med flygläraren, och så skedde en tidig och vacker junimorgon.

Det bar av högt upp i det blå, ut över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sej som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.

Numera är farkosten med nästan vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter alltför sällan tillåter luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller iaf tom 25/7 2009.

Nya Influenser…

Av , , 1 kommentar 13

ad Vilken slump att det just idag är en artikel i VK om fjällfloran och om olika medicinalväxter. Haspelrullen, en av mina läsare och trogna kommentatorer har visat sig vara kunnig på området och jag råkar ligga på några bilder av ännu oidentifierade  exempel ur vår fjällflora.Jag är tacksam för hjälp att identifiera dem och vill gärna också ha tips på huskurer från växtriket om ni har några sådana på lager. Vär detta för sort månne?

1 kommentar
Etiketter: ,

Vem behöver solen när det finns strålande solar ibland oss

Av , , Bli först att kommentera 11

Fick en sån härlig och fin kommentar från Annica, en ny läsare av min blogg. http://blogg.vk.se/gunnel/2009/07/25/vatten-130674/#kommentera

Kan man bli annat än sprudlande glad? Dessutom så brukar nästan alltid härliga kommentarer från läsare generera ideér och energi till nya blogginlägg, och så även detta.

Annica berättar om en person vars berättelser och minnen spelades in på band. Visst tänker ni på det gott folk när ni nu i sommar besöker gamla föräldrar, släktingar och personer som gärna berättar bygders och släkters historier.

Ta fram mobiltelefonen, din ipod eller kamera. Dokumentera ljud, bild och människor som präglat och präglats av sin samtid och miljö. Oskattbara dokument att ha kvar till framtida generationer för att kunna förstå sitt ursprung och sammanhang.

 

Till min syster…..

Av , , 1 kommentar 11

Jag är ju ingen Dan Andersson förstås, men jag vill ändå passa på att skriva några bloggrader till min syster Ellen och hennes Lage som idag lämnade Umeå efter några semesterveckor i Sverige. Det är dags för dem att återvända till USA och New York, och Svenska Kyrkan och deras andra och avslutande arbetsår "over there".

Vi kommer just hem efter att ha vinkat av dem vid flyget.

Ellen – som tidigare även varit min svägerska och jag har en speciell relation. Dessutom är ju våra barn dubbelkusiner och vi har stötts och blötts med varann genom det livet. Robert och Lage fann varandra genast, och vi uppskattar alltid när vi kan träffas alla fyra.

Nu är det ett år tills nästa gång. vilken tur att vi kan hålla kontakten via mejl, skype och även genom min blogg. Vi minns med värme vår resa till er och hur fint vi blev mottagna och guidade i den stora staden.

Till dej som besöker New York, vill vi rekommendera ett besök på 48:street och Svenska Kyrkans café för en god kopp kaffe och en svensk kanelbulle "borti störresortn"

Flyg försiktigt hälsar vi som är både släkt och vänner till er!

G&R