När jag frågade min kloka syster S häromdagen hur hon tänkte tillbringa sin semester så fick jag ett underbart svar som jag genast lade till i min minnesbank över fyndiga uttryck. Hon tänkte spendera tiden i "den mentala hängmattan"

Jag kände genast vad hon menade och bestämde mig också för att "boa in" min egen mentala hängmatta och försöka låta själen vila och växla ned. Bara stoppa ned alla "måsten" i en låda, låsa och gömma nyckeln ett tag.

Jag tänker träna mig på att vara fri och spontan, kväsa alla petimetertendenser, se om jag kan låta cirklarna rubbas utan att jag börjar producera adrenalin eller handsvett. Helt enkelt – se vad som händer när jag vågar testa ett nytt tankespår.

I den mentala hängmattan ska jag låta tankarna flöda ledigt och fritt, ligga med ryggen mot dammråttorna och lugnt  iaktta molnens flykt på himlavalvet, löven som darrar och susar i träden.

Jag vill känna den sköna solen rodnande hetta genom mina ögonlock. Solen – som smälter mina hjärnspöken likt rinnande vaniljglass

Känna hur spänningar, spända käkmuskler och muskelknutor i kropp och själ mjuknar, till sist ger upp och lämnar plats för stilla frid, lust och jämnmod.

Jag tror att frukten av att medvetet unna sig själv en rensning av den mentala hårddisken emellanåt, att defragmentera röran i livsryggsäcken ger en harmonisk höst, och bäddar för en ny termin av energi och klarsyn.

Prova – du med!