Så går en dag ifrån vår tid…..

Kvällen är över. Jag tittar yrvaket och rufsigt upp ur soffdjupet när min dotter Sandra ringer. Hon berättar om magen som växer så det knakar och om dagens bilköp. Allt verkar bara bra, och jag känner hur jag längtar efter att få träffa dem.

Långsamt vaknar jag till och inser besviket att kvällen redan är slut och att det aldrig lugnade ned sig med blåsten så att jag kunde ge mig ut med båten för att fiska. Vanligtvis blir det spegelblankt, men denna kväll fortsätter blåsten även fast mörkret nu lagt sig över Gauto.

Tankarna går till Alex och Frej som fjällvandrar upp längs Veijeströmmen lastade med tält, flugspön, spritkök, fiskegrejor och allt möjligt smaskens i sina ryggsäckar. Jag tror att jag ska slå en pling och höra hur om de fått mycket fisk. Det handlar om jättefina fiskevatten. Det är inte utan att man blir lite avis.