Om att sakna ord

Nu är vi framme efter otålig väntan. Nedresan gick via Västerås där vi fick sova några timmar och träffa våra goda vänner Ewa o Mats.

Känslan när jag fick mitt lilla barnbarn i min famn var obeskrivlig, ljuvlig och gripande. Han är så fantastiskt fin, söt och har ett underbart temperament. Vi har hunnit bekanta oss och jag har fått snusa honom i nacken och småprata om livets mysterier. Kameran går varm och jag kan knappt slita blicken från honom. Man blir full av kärlek!

 

Etiketter: , ,

14 kommentarer

  1. annkristin

    :):)jag kommer oxå att längta efter det ögonblicket..att få hålla sitt första barnbarn i famnen…känna doften o bara njuta…njut av tiden där nere!!…vilket jag vet att du gör:)

  2. Karolina.G

    Men vilken underbar bild. Jag förstår att det känns som om du är i himmelriket nu. Njut för fulla muggar.

  3. Birgitta

    Jag kan inte hålla tårarna tillbaka ,känner din känsla som jag kände för 7år sen när lilla Frida kom, som går i skolan idag plus 3 knattar till som naturligtvis är dom bästa för sin mormor( Birgitta) .Karm till er alla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.