Om att sakna ord

Nu är vi framme efter otålig väntan. Nedresan gick via Västerås där vi fick sova några timmar och träffa våra goda vänner Ewa o Mats.

Känslan när jag fick mitt lilla barnbarn i min famn var obeskrivlig, ljuvlig och gripande. Han är så fantastiskt fin, söt och har ett underbart temperament. Vi har hunnit bekanta oss och jag har fått snusa honom i nacken och småprata om livets mysterier. Kameran går varm och jag kan knappt slita blicken från honom. Man blir full av kärlek!