Hyllning till degskrapan

Mitt favoritköksredskap alla kategorier är degskrapan. Den är räddaren i alla möjliga situationer från bullbak, tapetskrapning, spackling till pepparkaksbak. Man kan rengöra och skrapa av hårt smutsade ytor. Efter disk lyser den lika rak fin och oförstörd år efter år.

Vid dagens bullbak uppstod en akut krissituation då degen, utbakad fylld och klar skulle omvandlas till små konstnärligt hoptvinnade kringlor. Skrapan var som bortblåst och ingenstans fanns den trots idogt letande i alla tänkbara och otänkbara vrår. Det löste sig med en kniv, men bullarna blev inte lika fina som vanligt och det tog längre tid.

R som var tillfälligt utflugen var förstås huvudmisstänkt med Alex som god tvåa – fast jag hyste inga misstankar att de använt den i något köksrelaterat projekt utan snarare i garagedomänerna, i något flygbåtsgaragebygge eller traktorhantering.

Mina vuxna barn har förärats var sin degskrapa av sin mor och skrapan kommer att hålla livet ut – om nu inte någon "råkar" försnilla den. Jag skall gå till botten med detta mystiska försvinnande – alternativt önska mig en ny av farbror Tomten.