Gryningsljusets bistra stål

För första gången i år var det nästan ljust när väckarklockan ringde. Gryningen smög försiktigt men en aning obarmhärtigt  in mellan mina sömnadruckna ögonlock. Med ens kändes det lite lättare att svinga benen över sängkanten och trots den bistra kylan -25 så kändes plötsligt våren, ljuset och hoppet lite närmare. Du svultna tallkottkörtel – öppna dig och ta emot!

Etiketter: , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.