Mycket hjärna!

Hjärnans dag idag. Flera intressanta föreläsare som avhandlade allt från Parkinsons sjukdom, ALS,  olika metoder att mäta och avläsa vad som händer i hjärnan till en avslutande föreläsning om "Kärleken" vad som sker i hjärta och hjärna.

För oss som inte längre är i den allra häftigaste passionens grepp längre, kom en uppmaning att försöka höja oxytocinhalten genom närhet, beröring och kramar. Det är tydligen sånt som kan få ett par gamla åkersorkar – som R och mig t ex – att hålla ihop även fortsättningsvis.

Uppmanar härmed samtliga läsare att krama varandra. Ja inte bokstavligen förstås….Det skulle se ut om  alla bloggläsare började hemsöka varandra och bli handgripligt närgångna. Rena rama Sodom och Gomorra kunde återupplevas. Jag menar förstås att ni som har någon att krama om därhemma ska ta chansen att stärka relationer och själva bli lite mer harmoniska på kuppen.

Etiketter: , , , , ,

8 kommentarer

  1. Pär Andersson

    Min hjärna har på egen hand upptäckt vikten av beröring. Man behöver ju inte precis flyga varandra om halsen för att förgylla tillvaron för andra människor. Det räcker med en beröring hud emot hud; på handen, armen eller kinden. Värmen från en god hand förgyller livet mer än man kan tro. Många äldre, och särskilt de som förlorat sin livskamrat, skulle få mycket högre livskvalitet om någon ibland tog sig tid att beröra dem, om än bara för ett ögonblick.

  2. Anne-Marie Mäkelä

    Jag glömmer aldrig känslan när pappa hälsade på mig på NIVA efter min hjärnblödning. Han sade ingenting utan tog bara min hand och jag kände vad han ville förmedla; sin bedrövelse över att se mig på detta sätt, sin oro och sin kärlek.

  3. Gunnel Forsberg

    Svar till Pär Andersson (2010-02-25 19:46)
    Ja det är det finaste man kan ge en medmänniska. Jag glömmer aldrig när jag trättade fötterna på en gammal alzheimersjuk kvinna vid ett äldreboende. Hon hade suttit i fotbad på balkongen, och när jag smorde och masserade hennes trötta fötter så blundade hon, log och sa: Det här är den bästa dagen i mitt liv

  4. Pär Andersson

    Att använda hjärnan för mycket kan också vara ett problem. Jag tror att många känner sig obekväma med att fysiskt beröra en annan människa. Och det är ju inte lätt att förutse hur den mottagande personen reagerar. Gränsen mellan en vardaglig beröring och ett närmande kan ibland vara hårfin. Men gör man det med ett öppet sinne brukar det fungera, och det är verkligen värt att prova.

  5. Gunnel Forsberg

    Svar till Pär Andersson (2010-02-25 21:49)
    Instämmer! Med ett öppet sinne och lite goda ideér kommer man långt. Att kamma någon, klia på ryggen, ge handmassage eller bara ”hålla handen” är enkla men fantastiska metoder

Lämna ett svar till Gunnel Forsberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.