Om att drömma eller glömma sin dröm…

Av , , 2 kommentarer 32

Ju äldre jag blir desto mer känner jag att livet är här och nu. Tillvaron känns allt krispigare och varje enskilt val blir viktigt  allt eftersom tiden går. Hur vill jag leva mina återstående dagar? Vad vill jag jobba med? Hur vill jag bo?

Vi som lever i detta välordnade avlånga land är ju previligerade och har oändliga valmöjligheter om vi bara tänker efter lite. Jag vill inte vara ett suckande offer för omständigheter utan påminner mig ständigt om att det är mina egna val och beslut – på gott och ont –  som fört mig dit jag är idag.

Just nu är drömmandet dessutom delat med R och vi smider planer och drömmar för en fantastisk framtid. Om det blir just den dröm som ligger överst i högen just nu  eller någon annan dröm, det får framtiden utvisa, men jag kan verkligen rekommendera drömmandet. Drömmar vidgar dina mentala vyer, stimulerar mod och handlingskraft och är dessutom alldeles gratis!

 

Mycket hjärna!

Av , , 8 kommentarer 31

Hjärnans dag idag. Flera intressanta föreläsare som avhandlade allt från Parkinsons sjukdom, ALS,  olika metoder att mäta och avläsa vad som händer i hjärnan till en avslutande föreläsning om "Kärleken" vad som sker i hjärta och hjärna.

För oss som inte längre är i den allra häftigaste passionens grepp längre, kom en uppmaning att försöka höja oxytocinhalten genom närhet, beröring och kramar. Det är tydligen sånt som kan få ett par gamla åkersorkar – som R och mig t ex – att hålla ihop även fortsättningsvis.

Uppmanar härmed samtliga läsare att krama varandra. Ja inte bokstavligen förstås….Det skulle se ut om  alla bloggläsare började hemsöka varandra och bli handgripligt närgångna. Rena rama Sodom och Gomorra kunde återupplevas. Jag menar förstås att ni som har någon att krama om därhemma ska ta chansen att stärka relationer och själva bli lite mer harmoniska på kuppen.

Rena blian

Av , , 2 kommentarer 22

Idag är det "bara" -21 och det rent av syns på träd och himmel utanför att det inte är riktigt lika bistert idag. Dagens morgonomelett har landat mjukt på kistbotten och det är bara att packa ihop sina pinaler och pallra sig iväg till jobbet. Nu blir det samåkning som gäller eftersom R sålt sin bil och väntar på en ny, det känns riktigt nyttigt!

Gryningsljusets bistra stål

Av , , Bli först att kommentera 31

För första gången i år var det nästan ljust när väckarklockan ringde. Gryningen smög försiktigt men en aning obarmhärtigt  in mellan mina sömnadruckna ögonlock. Med ens kändes det lite lättare att svinga benen över sängkanten och trots den bistra kylan -25 så kändes plötsligt våren, ljuset och hoppet lite närmare. Du svultna tallkottkörtel – öppna dig och ta emot!

Varning för mördarräkan!

Av , , 2 kommentarer 27

Den dramatiska rubriken hittar jag i ledaren på senaste numret av Fiskejournalen. Man talar om en ekologisk katastrof, en tickande bomb som hotar att slå ut hummer, krabba, räka, havs och sötvattenskräftan. Chefredaktören efterlyser blixtsnabba aktioner från oss alla inklusive berörda myndigheter. WSSV (White Spot Syndrome Virus) Världens vattennäringars mest förlustbringande virus.

Vi hittar detta virus överallt i våra frysdiskar där det ligger och väntar på att få spridas  ut till våra svenska vattendrag. Okokta tigerräkor – jätteräkorna är smittbärarna.

Detta virus som när som helst kan råka landa i vattnet avsiktligt eller oavsiktligt angriper samtliga skaldjur som är intressanta för människan, både i salt och sötvatten. Men kanske även tångräkor, gammarus, mysis – det som utgör föda för fiskar fåglar och andra djur.

Kräftpesten som 1860 spreds runt världen beskrivs i reportaget som "rena västanfläkten"

Kuslig läsning ur flera aspekter. En sak är säker – jag kommer att akta mig för att sprida räkskal från dessa tickande bomber. Chefredaktör Martin Falklind föreslår ett förbud mot all import, hantering och försäljning av Tigerräkor.

Köttets lustar och själens tacksamhet

Av , , Bli först att kommentera 48

Inväntar att middagen ska bli klar. I ugnen puttrar en långpanna full med saftiga kotletter. Jag har nog ingen vidare fallenhet för att bli vegetarian i första taget och snålvattnet rinner.  Efter att ha överlevt en tuff och spännande arbetsdag känns brasvärmen underbart mild och läkande, jag tackar livet för ett skönt hem, min familj, mina fantastiska arbetskamrater och för mat på bordet. Snart kommer min sköna gubbe hem, serverar en puss och frågar mig hur dagen har varit. Livet är gott.