Kvällen framför andra…

Av , , 4 kommentarer 19

Fredagskväll – Ordet rullar löftesrikt och mjukt bakom tandraden. På spisen puttrar en god fläskfilegryta med paprika, scharlottenlök och senapssås. Till detta serveras en sprittande fräsch sallad. I ugnen börjar sonens potatisar bli frasigt gyllengula. Snart är det middagsdax och därefter en fridfull och skön hemmakväll med vännen kär. I morgon blir det nya friska tag med röjning ute och inne men ikväll ligger alla måsten kvar i farstun helt igentejpade över de små pockande munnarna.

Arbetsdagen har varit bra och utvecklingssamtalet blev en riktigt trevlig historia. Glad att ha ett bra jobb och fina arbetskamrater lutar jag mig tillbaka i helgvilans underbara famn. Måndagen känns mycket långt bort. Önskar även dig en fin och vilsam helg. Till dig som jobbar önskar jag kraft och glädje.

Utvecklingssamtal

Av , , 2 kommentarer 18

Dax igen för det årliga utvecklingssamtalet. Utveckling – en ständig process även om livet går lite upp och ned och man ibland byter spår. R står inför slutspurten av arbetslivet och jag är visserligen en smula avis men samtidigt inte ett dugg orolig för att han ska bli sysslolös. Kanske det är nu som han ska gå matlagningskurser och feja hemma om dagarna?  Han brukar orera med en blandad ton av skoj och allvar om att nu infaller väl en tid av post-it-lappar på kylskåpet, där jag kan skriva små korta kärnfulla kommandon typ: Handla! Dammsug! Städa! Gör middag! Jag tror bestämt att jag ska skicka honom till en viss medbloggare i en närbelägen by som verkar omhulda sin förvärsarbetande kvinna på ett alldeles utomordentligt fint sätt.

Twistband och gräddtårta

Av , , Bli först att kommentera 18

Hemma igen efter en trevlig kalaskväll med god mat, tårta och paketöppning. I ett av de mest uppskattade små paketen låg ett twistband – ett av min egen barndoms höjdarleksaker. I köket i Ansmark har vi hoppat jämfota på och bredvid twistbandet och gjort mer eller mindre vigulanta krumsprång. Småflickorna visade snabbt hur man ska göra, och vi gissar att om några dagar kommer de att vara värsta proffsen. Robban är fortfarande lämmen i akterspegeln efter ett bowlingpass tidigare i veckan. Själv har jag nu fått ett träningsprogram av logopeden som ska hjälpa mina knarrande stämband att åter hitta sin gamla "ton". En av rörelserna var att "jogga med hakan". Prova på den om ni törs! 

Presentjakt!

Av , , Bli först att kommentera 25

Nu till en stor utmaning som delegerats från Robban, att hitta något fint och lagomt till två av barnbarnen som fyller år i dagarna. Kim som fyllt 13 samt Tindra som blir 5 år. Tänk jag tycker att det var alldeles nyss som jag fick hålla henne som nyfödd för första gången. Det var alldeles i början av min och R:s relation. Nu har fem år gått och fastän barnen växer så det knakar så är det väl märkligt hur både farfadern himself och jag verkar vara konservarade i en evig ungdom…*s

Vårtvätt

Av , , 2 kommentarer 32

Nu är det nära! Innan helgen är det nog snöfritt på altanen så jag kan börja hänga tvätten ute. Det finns väl inget fräschare än lufttorkad ren tvätt. Längtar efter renbäddning med soldoftande lakan. Då kan man drömma söta drömmar! Jag hittade härom dagen ett gammalt midjeförkläde med ficka för klädnypor. Det ska definitivt tas i bruk igen efter många års vila i en låda med gammalt linne. Tänk vad mycket kvinnokraft vi har i gömmorna i form av märkta handdukar, dukar och lakan. Sånt har jag väldigt svårt för att slänga.

Tjocksockars välsignelse

Av , , Bli först att kommentera 25

Ett par sköna tjocksockar en filt, en puss och något varmt att dricka – det kan vara rena rama dunderkuren för en frusen surkart som mig. Nu känns det dock mycket bättre i kropp och själ. Jag kan omöjligt vara deppig någon längre stund vilket känns som en ganska god egenskap. Imorgon blir det sköterskestämma på f.m och på e.m ska jag köra "Tankeväckaren" för en grupp biståndshandläggare. Det känns pirrigt men kul! Gonatt små kamrater

Tankningsställe

Av , , 8 kommentarer 24

Om det hade varit tekniskt möjligt skulle jag ha stannat någonstans och "tankat" på hemvägen. Känner mig helt dränerad och nedslagen efter våra långdragna och långt gångna drömmar och planer som nu efter många om och men riskerar att stupa på målsnöret. Det blir till att stanna upp, ta ett djupt andetag, bita ihop och kanske fundera över andra möjligheter. Men ikväll blir det filten, soffan och teven. Jag känner mig som hämtad ur en pjäs med Martin Ljung när jag säjer att jag skulle ha kastat in handduken – om jag bara hade orkat böja mig ned och ta upp den först.

För övrigt har det varit en bra och givande jobbdag, om än lite solkad av dessa trista besked. Får påminna mig själv om positiva saker: Vi är ju friska och har varandra.

En lätt släng av rampfeber

Av , , Bli först att kommentera 23

Hemma igen! Skönt att resan gick bra. Det är alltid lite småläskigt med mörkerkörning och vilt som plötsligt kan dyka upp på vägen. Nu vidtar generalrepet inför morgondagens event. Mitt kära Äldrevårdsteam ska delta på demensteamskonferensen som Demenscentrum anordnar i Umeå i morgon. Jenny Karolina och jag själv ska stå för pratandet. Övriga kamerader står vid vårt utställningsbord intill vår nya snygga roll-up och berättar om våra olika aktiviteter, visar t ex Umeå kommuns Levnadsberättelse, Lugna lådan och utdrag ur Tankeväckaren. Vår dietist Magnus bjuder på smakprov av "Sängfösaren" – en hemgjord näringsdryck som är rena dunderkuren för trötta gamla kroppar. Håll tummarna!

Lilla Mor fyller 87 idag

Av , , 8 kommentarer 41

Än har hon inte satt sin sista potatis. Lilla mor utfäste för några år sedan att hon härmed hade "satt sin sista potatis" – i ordets rätta bemärkelse. Sedan dess har några år förflutit och även om potatislanden krympt i både antal och storlek så kan hon än stoltsera med sitt fina ogräsfria potatisland. Hon älskar odlandets utmaning.

Genom åren har hon försökt behålla det ursprungliga lokala utsädet av den mjälla, gula, delikata mandelpotatisen med sin lite feta konsistens, mandelljuva smak och alldeles underbara arom. Något år fick mina föräldrar köpa in extra utsäde när bladmöglet tog det mesta av skörden, men visst känns den igen än i denna dag – den Vindelgranselska mandelpotatisen. Den som var min barndoms basmat, långt före pastans, risets och couscousens tid.

Den passar till allt: Tjäder,orre,saltfisk, rökt fisk, stekt harr eller röding, men även till kokt fisk, kött från våra egna köttdjur, älg, eller hare. Till stuvad lake, hemkokt pölsa, köttbullar med brunsås eller rökt sidfläsk är den likaså en delikatess.

Mandeln är sprungen ur den speciella sandjorden, intill de bugande sädesfälten, åkrarna och ängarna. Den är satt med lagomt avstånd i raka rader, grävd med möda och lagrad med omsorg, vårdad, rensad, sköljd, kokad och slutligen avnjuten i andaktsfull njutning i trevligt sällskap – hemma i mammas kök.

Himlen är bara en smörklick bort. En sillbit, ett ägg och en bit tunnbröd räcker gott och väl. Jag skulle kunna äta enbart potatisen, och jag äter den varje gång med andakt. Vem vet hur många gånger till som jag får sitta mitt emot min söta skärpta lilla mamma och äta av hennes skörd. Idag fyller hon 87 år och i morgon får vi träffa henne live för att gratulera.

De senaste åren har hon börjat berätta ännu fler historier och minnen från förr, och vi barn får allt fler pusselbitar på plats. Jag undrar vad hon ska berätta om imorgon. Hon är som en vandrande skattkammare. Vår älskade lilla Mamma.