Nedräkningen har börjat

Det är nu mindre än en månad kvar tills jag arbetar min sista dag som Demenssjuksköterska i Umeå kommuns äldrevårdsteam. Jag har sagt upp mig till direkt efter semestern. Visst går jag med kraft och mod och nyfikenhet in i en spännande och inspirerande framtid som kommer att innehålla mycket nytt att lära, men med mig i min livsryggsäck, nära hjärtat, har jag naturligtvis den här tiden av utveckling, teamarbetet och framtidstro som jag fått förmånen att uppleva med mina kamrater i teamet sedan 2007.

Innerst inne kommer jag alltid att känna mig som (och vara) en demenssjuksköterska och faktiskt även fortsättningsvis använda mig av mina kunskaper genom att ta på mig föreläsnings och utbildningsuppdrag framöver när det passar. Det blir nog svårt att låta bli att debattera och heja på äldreomsorgen även framledes, så jag fortsätter säkert att lobba för de gamlas och svagas sak i bloggform eller annorstädes.

Några av er tycker säkert att jag är galen som gör ett så tvärt kast från en trygg tillvaro och ett jättebra jobb, men som jag brukar säga: Livet går inte i repris, är HÄR och NU och det passar väl ganska bra här att citera ett gammalt ordspråk: Hellre lyss till den sträng som brast , än att aldrig spänna en båge.