Om en väääldigt guldblond bad-hair-weddingday

Kvällen före prinsessan Gunnel skulle gifta sig 7 dec 1979 så var det dags för storrengöring och diverse skönhetsbehandlingar. Jag hade köpt en tub hårbehandling med den lovande texten: Fördjupa din egen hårfärg – Guldblond. För att fördjupa den maximalt lät jag den sitta i en kvart längre än rekommenderad tid. Detta var den första i raden av de vådliga hårexperiment jag återkommande skulle ägna mig åt under de efterföljande 20 åren. Sedermera lugnade jag ned mig och ungefär samtidigt blev det omodernt med permanent så jag sansade mig något på hårfronten.

Åter till kvällen före dagen D. När jag sedermera uppsteg ur det väldoftande badskummet och torkade imman från badrumsspegeln mötte mig en fasansfull syn i spegeln. På min hjässa tornade en svintotrasslig och orange formation. Den blivande maken infann sig snabbt när han hörde mitt fasansfyllda utrop. Han drog häftigt efter andan, flackade med blicken och skojhotade för en sekund att anullera hela kalaset. Nu var goda råd dyra. Gästerna var på gång, kyrkan bokad, bullen i ugnen och på Sävargården förbereddes all den goda maten. Ingen återvändo fanns.

Efter en orolig natts sömn ringde jag Sjöbergs damsalong direkt på morgonen och beskrev det katastrofala resultatet av min hårfärgsfördjupning. Kvinnan i luren lugnade mig så gott det gick och utlovade att vi nog skulle kunna hitta tillbaka till en naturlig nyans, vilket också blev fallet. På bröllopsbilderna syns jag något mer guldblond än vanligt men för övrigt intakt och i normalt brudskick.