Det var en gång en rävkapuschong Del 1.

Av , , 4 kommentarer 15
För snart sex år sedan så ramlade jag och R helt oförhappandes över varandra och idag ska jag berätta om den allra första fjällresan tillsammans med ripjägaren till hans fjällparadis i Gautosjö.

Det hade gått hela 3 omtumlande dagar sedan vi först träffades, sedan hans ripmiddagstrix som i bästa dammsugarförsäljarstil och mot alla odds hade lyckats och jag visste fortfarande inte vad som var upp eller ned på mig själv.

Visserligen var jag i sanningens namn aningen betuttad, men ännu fast besluten att inte "sylta in mig" och hade fällt ut skepsisens sylvassa broddar i vårkänslornas halkiga terräng för att hålla mig på fötter. Då visste jag ännu inte att jag hade mött min överman.

Den här morgonen fick jag så frågan om jag ville följa honom den kommande helgen till fjälls för att jaga ripa.

Det enda jag kände till om ripjakt vid den här tiden, var boken jag läst om ripjägaren Stenmark som drogs med av en lavin och mirakulöst överlevde flera dygn under snön. Jag hade även sett den vackra gamla tavlan i R:s vardagsrum där fyra vitklädda ripjägare skidar i lågfjällsterrängen medan eftermiddagssolen silar sitt guld över björkriset. (Sedermera förstod jag att motivet var hämtat från finska vinterkriget och att ripjägarna egentligen var soldater:)
R skämtade och menade att detta var ett utmärkt tillfälle för honom att se om jag uppfyllde de fyra kriterierna som han förväntade sig att en kvinna skulle uppfylla:
1.Att kunna köra skoter.
2. Att jaga själv/alternativt kunna vara tyst under jakt.
3. Att kunna fiska
4. Att kunna bugga.
Jojo, han visade redan där och då på tendenser som var frestande att försöka kväsa….
 
Jag nappade i alla fall på fjällresan som oavsett utgång lät som ett lockande äventyr. Det bar iväg till återvinningscentralen för att hitta ett par pjäxor för kabelbindning, och hittade ett par svarta35:or för 20 kr. Ringde därefter mor och bad henne ta ned mina gamla Edsbyns skidor från hövinden. Därefter packade jag lite smått och gott och förstås lite gomat att äta (för att imponera på karl´n) vilket visade sig vara klokt då fjällskafferiet enbart innehöll försvarets urgamla frystorkade samt pulverblåbärssoppa med bäst-före-datu på tidigt 90-tal. 

På vägen upp skulle vi passera hos min gamla mamma och jag presenterade då R som en "fiskarkompis" (jo tjena) vilket jag i det skedet fortfarande hyste en illusion att han var.

Lilla mor som genom decennier har sett ett antal olika mågämnen passera revy vid köksbordet hyste ett sunt och välgrundat mått av skepsis. Hon var korrekt om än något korthuggen när vi anlände.
Jag var inte alls förberedd på att "fiskarkompisen" skulle ta min hand inför hennes åsyn vilket fick till följd att hon vid vår avfärd viskade i mitt öra med en lätt kärv ton: Börj int å tappå dra på dä nån gammstut som du ska böre pass opp!
Detta har därefter blivit ett bevingat uttryck som vi skrattar gott åt ännu i denna dag.

Jag hade noterat att det första man möttes av i hallen hemma hos R var yviga pälsmössor, björnspjut, sälskinnsbyxor och vederhäftiga knivsamlingar, så när vi hamnade i bakhasorna på en järv i höjd med Nalovardo, så såg jag hur det lyste av "potentiell pälsmössa" i hans blick. Järven som turligt nog var fridlyst, kände nog hotet och lyckades slutligen ta sig över plogkanten.

Jag började ana att vi hade en spännande helg framför oss. Mörkret hade lägrat sig över nejden där vi körde genom inlandets mjuka snölandskap.
Vita snöharar korsade vägen då och då. Vid min sida satt en härlig man, som visserligen körde i fortaste laget med sin enda fria hand, men verkade trygg och rolig och hans andra stora hand vilade varm i min lilla.

Fortsättning följer….
 

Ljus och värme

Av , , Bli först att kommentera 11

Kvicksilvret kryper allt längre ned och nu är det bara 2 grader. I morse var det rimfrost här och den första halkolyckan var bara millimeter bort när jag höll på att stå på öronen på en stugbro. På dagarna blir det ändå ganska varmt och fint. I helgen ska det bli riktigt fint väder.  Nu börjar vintergästerna komma med sina vagnar och det är ganska många gäster här. I morgon kommer min kollega Eva med  man och vänner hit. Det var hon som gav mig den allra första lektionen i gott bemötande när jag på skälvande ben kom som alldeles nybakad sjuksköterska till Tegs sjukhem. Där och då blev hon min förebild och hennes positiva energi och utstrålning smittar av sig som ringar på vattnet. Det är med glädje som jag välkomnar henne hit.

Inne i tältkåtan är det varmt och mysigt. Likaså inne i huset. Vi har nu en massa fina ljus från ljusfabriken Artic Lys som sprider stämning. Jag ser fram emot att en dag få tid att åka dit och se den fantastiska ljusutställningen med egna ögon. Än har det varit lite svårt att få tid, men snart kommer det väl en tid när det lugnar ned sig. En riktigt mysigt fredagskväll önskar jag er alla.

För gammal ost…….

Av , , 4 kommentarer 13

Vet någon av er vart det gamla uttrycket " Att få för gammal ost" kommer ifrån? Igår höll jag i alla fall bokstavligen på att få för gammal ost. En vänlig person från Axfood ringde och undrade med försynt röst om vi verkligen hade beställt en 18 kg tung Västerbottensost? Naturligtvis hade vi (jag) inte läst det finstilta utan trodde visserligen en aning förvånad men glad ändå, att det gick att beställa enbart 1 st ost. Det blir till att köpa eller beställa  en lämplig bit från Ica på "Plassn" . Speciellt nu när jag fått ett suveränt recept på älgfärsbiff av min kära syster S. En av ingredienserna är nämligen just Västerbottensost. Norrbotten får säja vad den vill om den saken. Sådeså!

Ännu en gäst

Av , , 2 kommentarer 13

Idag kom ännu en gäst som hittat hit tack vare mina skriverier. De här nya sociala medierna som bloggar och Facebook är värdefulla kanaler för oss i spridandet om information kring vår anläggning. Vi är tacksamma för alla som hjälper oss och skickar länkar eller tips vidare i bekantskapskretsen. Strax kommer ett gäng jägare söderifrån. Nu ska här eldas i deras stuga, så de får ett varmt välkomnande och rena kuddar.

Snötoppar

Av , , 2 kommentarer 15

Genom fönstret ser vi snöiga fjälltoppar. Björkarna fäller sina löv, och för varje dag avtar de glödande höstfärgerna i intensitet. Termometern visar ett par plusgrader och kaffet  är varmt och gott. Lugnet före stormen känns i väggarna. Torsdag – Söndag är den intensivaste delen på veckan här och snart är det full huggning igen. Idag är det en mellandag med dåligt väder innan helgen med utlovad sol kommer.

Idag ska jag ta itu med en del sidojobb, svara på mail och korrespondera. Jag har en del uppdrag inbokade för Tankeväckaren och Demensriktlinjearbete, så det gäller att få logistiken att fungera. Det lutar åt att R blir så illa tvungen att lära sig lite grundläggande hushållsarbete om han ska klara ruljansen här när jag är borta.

Nu är det kvällen….

Av , , Bli först att kommentera 17

Mörkret kommer allt tidigare – även här. Det börjar skymma så smått och borta i kåtan ser jag silhuetterna av våra gäster som sitter där och myser i brasskenet. Själv är jag lite trött och pömsig efter ännu en lång arbetsdag. Ikväll tror jag faktiskt att det är dags att unna sig något litet smaskens från kiosken.

Fånga dagen

Av , , Bli först att kommentera 15

Att fånga dagen är en fin tanke, men ibland är det lite svårt. Vips så är dagen slut och man har gjort mycket och ingenting. Här sker allt  och inget på samma gång. Försöker låta bli att snegla allt för mycket på de där förargliga rödingstimmen som frestas på sin väg förbi. Nu är det bara tt jobba på. Många gäster i antågande, på ingående och en hel del sevice som skall ges. God sådan förstås!

Hur många lommar?

Av , , 4 kommentarer 16

Hur många lommar går det på en hagelsvärm??? Lugn bara lugn! Jag vet mycket väl att de är fridlysta, men det är ändå frestande att tänka tanken. Speciellt som man vet hur många hundra småfiskar  en lom tar varje dag. Några lomfamiljer gör en hel del på återväxten i en sådan här känslig fjällsjö. Dessutom har den fräckheten att åka bort och äta – hela tiden. En lom fiskar nämligen inte på sin egen sjö, utan far iväg på andras marker. Den spar hemvattnet till kristiderna, om inte något annat lompar fiskar där när de är borta på fisketur förstås. En vacker fågel, ståtlig och exotisk, men ett riktigt otyg, ur fiskens och fiskarens perspektiv.

Värsta språket!!

Av , , Bli först att kommentera 16

Min gamla tysklärare skulle nog slita sitt hår om hon hörde mina suspekta men välmenande försök  att kommunicera på det tyska språket. En komplex rotvälska sammantaget med ett tvetydigt kroppsspråk  ger nya dimensioner åt ordet kommunikation. Det viktigaste ändå är att kunderna känner sig förstådda, får sina önskemål tillgodosedda, och serverar man till detta ett leende så går det mesta vägen. Tur att Robban nyss sov sin lilla tupplur så han inte såg/hörde min pantomin angående erbjudande om båtskjuts, middagsmat och stugornas faciliteter. Allt detta utspelade sig nyss i kåtan bland smörgåsar, tyskar och sprakande eld. Trots allt lämnade jag två nöjda gubbar med varsin rykande varm kopp kaffe i näven, denna regniga dag i Sandviken.