Jag visste det!!

Jag visste det!! – Att hjärtat ÄR som en adventskalender. Där finns nya kärleksluckor för varje ny kärlek och plötsligt öppnas de och ut väller en alldeles självklar kärlek. Att få hålla min lille fine sonson i famnen, möta hans mörka undrande blick och känna hans lilla hjärta slå är som ett förunderligt mirakel. Vem är du lille pojke? Trots att vi möts för första gången känns han omedelbart alldeles självklar som om han alltid funnits. Liksom en stjärna på himlen, som nu plötsligt plockats ned för att leva sitt jordeliv. Att han är omgiven av männskor som redan älskar honom står alldeles uppenbart, och stoltheten i Daniels och Brittas ögon lyser. Allt det bästa jag kan komma på – hälsa, kraft, trygghet, kärlek och glädje vill jag önska för hans del. Jag blundar och genom mina fingertoppar till hans duniga lilla hjässa vill jag placera en mur av osynliga små skyddsänglar kring min lilla pojke, mitt andra barnbarn.

I farmors fantasirika hjärna planeras redan för pyttesmå flytvästar, gummistövlar, metspön, sagostunder och underfundiga små samtal om livet med mina små pojkar i framtiden. men just nu är vi i stunden, här och nu, och sätter en mjukkakudeg som förhoppningsvis behåller och planterar ett litet smakminne av generationers julbröd hos Sixten, även om det först passerat genom mammas mjölk.

Etiketter: , , , , , ,

18 kommentarer

  1. Ann-Kathrin

    Jag ser verkligen fram emot den dag som du beskriver på ett alldeles fantastiskt sätt…som vanligt. Hälsa de nyblivna föräldrarna så gott. Många kramar, hoppas vi ses snart.

  2. Nina

    Visst är hjärtat underbart.
    Jag kom ihåg en ganska gripande berättelse om en som skulle bli mamma för andra gång. När hon var gravid gick hon runt och var lite rädd. Hon var säker på att man kunde omöjligt älska två stycken lika högt som hon älskade sitt första barn. Tänk dej när hon födde sitt andra barn ock upptäckte att betingelseslös kärlek finns det alltid rum för.

  3. Ingemar Wahlström

    Väldigt fint. Som vanligt. Till och med en känslolös, hårdhudad, ungkarl som jag har upplevt några situationer med små barn där jag på ett eller annat sätt lyfts till ett ”högre plan”. Låter det märkligt? Det är konstigare än så, men lämpar sig inte att berätta på ett öppet forum.
    Absorbera nu dina intryck och ha en supervecka. Sköt om dig!

  4. Gunnel Forsberg

    Svar till Ingemar Wahlström (2010-11-29 07:04)
    Alltså Ingemar….för det första tack för en fin kommentar…men sen skulle jag allt bra gärna vilja höra när du utvecklar det där!! ha det gott!

  5. Ingemar Wahlström

    Varför skulle jag inte kunna berätta det märkligaste? Var på Lekbiten med två vänner och deras första barn som väl var nåt halvår och låg i barnvagn.
    Plötsligt tappade jag helt kontrollen mitt medvetande blev blankt, böjde mig ner, stoppade in fingrarna i flickans mun. Fullständigt utan orsak…
    För att fiska ut en stor prislapp som hon ryckt åt sig och precis var på väg att svälja, lagom uppblött.
    Hur skulle det slutat? Fick en fotofråga på bloggen av henne för ett tag sen, och hon tar väl snart körkort…Tänker på Lekbitenhändelsen ibland.

  6. Gunnel Forsberg

    Svar till Ingemar Wahlström (2010-11-29 20:48)
    Vilken häftig historia! Jag tror att det finns sådant som övergår vårt förstånd, jag tror också på intuition och att inte alltid tänka för mycket innan man ”handlar”. Det fanns säkert en mening med din reaktion, och situationen kunde ju ha blivit hur olycklig utgång på som helst Kram:)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.